United States or Algeria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Högädle Herr Doetorns ödmjukaste t:re D. E. Europaeus. Min Homer jemte en lös del af Kanteletar 1 delen återsänder jag härmed, emedan jag icke behöfver dem. E s. Lönnrotille. Minoa den 21 dec. 1845. Högädle Herr Doctor! Emedan jag nu åter har tillfälle, att skrifva till Herr Doctorn, så vill jag icke försumma det, utan skyndar att med några rader meddela Herr Doctorn det mig nödigt synes.
För en väntad ny redaktion af Kanteletar vore detta af största vigt, och borde dertill ej allenast Ingermanland genomforskas, utan äfven södra delen af Wiborgs län allt ända ifrån Säckjärvi och Wederlax till Ladoga, och isynnerhet vore det af intresse, att besöka Finska vikens holmar Högland, Lavansaari, Tytärsaaret och Seitskär.
Finska folket, såsom det skildras i Kalevala, Joukahainen, 2:n vihko, 1848; Teckningar från den fosterländska vitterhetens område. Inledning. I. Kalevala, Fosterländskt Album I. 1848; Finsk Anthologi eller samling af valda Skaldestycken af finska författare, j. n. e., utgifven af R. Tengström. Första delen, 1848. Siis kaikki yhdellä vuodella.
I sammanhang hvarmed ock frågan om dess censur af sig sjelf förfaller, emedan den egentligen afhandlar icke den delen af vår Religion, som angår Läran och våra Christendoms Stycken, utan moralen i allmänhet, och företrädesvis den Christna, som förädlad, byggd på välvilja och kärlek, lyser klart framför alla andra systemer deri.
Han kom icke noga ihåg språket, ty han hade största delen af sin tid vistats i Petrosavodsk. Väl vore det, om jag ännu sjelf skulle komma att besöka Wepserne. Deras språk tyckes vara den regelbundnaste af alla finska dialekter, och kunskap deri isynnerhet nödvändig för hvar och en, som vill skrifva finsk grammatik.
Första dagen började jag redan vandra med stor ifver, men då jag företog mig att gå barfota, så fick jag en tillräckligen stor blåsa under högra hälen, som något hindrade vandringen. Dock fortsatte jag vandringen utan att mycket uppehålla mig på något ställe, blott att jag andra dagen besteg Wuokatti, i Nurmis tog vägen genom sågen derstädes för att fråga om sjölägenhet skulle finnas öfver sjön Pielisjärvi och då sådant icke fanns, fortsatte jag vandringen till fots vidare, dröjde en dag i sista gästgifveriet norr om Pielisjärvi kyrka för att skrifva några bref, och ankom den 15:de Junii till Liepala by söder om Koider, efter att dessförinnan blott hafva fått en trollruno i södra delen af Pielisjärvi. I sistnämnde by skref jag opp några sagor och gåtor, men ingen runo. Derifrån tog jag kosan åt öster till Hattupää och så vidare till Lupasalmi på andra sidan om gränsen. I Hattupää skref jag några runor och i Lupasalmi äfven några Kalevalarunor, dock osammanhängande. Annorstädes fick jag stort ingenting på hela ryska sidan, derföre skyndade jag snart bort ifrån dessa penningeprejare och kom öfver Kuutamolahti och Megris tillbaka till Finland. Den 29:de Junii var jag i byn Kuolismo, der jag äfven fick några runor, kom derifrån till Ilaja jernbruk och fick der flere sagor af dervarande mjölnaren, men blott en ursprungligen finsk: "Syöjättären lopusta". (Sednare har jag satt föga värde på de utländska sagorna). Söndagen derefter den 6:tte Julii kom jag hit till Megrijärvi by och först här träffade jag en duglig runosångare, den i sista brefvet omnämde Simana Sissonen, af hvilken jag fick öfver 60 runor, hvaribland många Kalevalarunor men ännu flere trollrunor. Den vackraste och tillika fullständigaste af Kalevalarunorne är slutet af en runo öfver Ilmarinens frierifärd till Pohjola eller Hiitola "Ukon Hiien tyttärestä", hvilket (slutet) lätt låter sjunga sig såsom en skild runo. Den beskrifver huru Ilmarinen "Naista kullasta kuvasi, hopiasta morsianta" af harm deröfver att hans älskade gifvit företräde åt hans rival Ruuan Ruotsi(?) me[n] blef till straff för denna trolöshet förvandlad till en fiskmås. För öfrigt finnes om Wäinämöinen utom hans Sampofärd, hans sammanträffande med Joukamoinen på en smal landsväg der den stolte Jouk[amoinen] säger: sepä tiellä seisokohon, kump' on tieolta syvempi, virsiltähän laulajempi, men sjunges af W, "alle selvien vesien, päälle mustien mutien, kynsin kylmihin kivihin, hampahin vesihakohin", derifrån han icke förr slapp bort, än han lofvat sin enda syster åt W. till ägta.