Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Päivitetty: 19. heinäkuuta 2025
Mitt qvarter, ehuru nog rymligt, åtminstone så stort som Herr Doctors kammare, och derföre passlig för disciplar, kostar mig blott 90 rubel om året, och deraf kommer blott en ringare del på min lott, ty jag har en bolagskamrat, som betalar mig 2 1/2 rubel s:r i månaden.
Fennomanerne sträfva till att befordra Finnarnes förskridande till den förädling, Försynen bestämt dem. Sådant kan blott ske genom det språk, hvarmedelst deras själ lefver och tänker. Detta språk önska vi derföre med tiden till samma rättigheter, som Svenskan hos oss ännu innehar, om hvilkets skeende äfven Eders Excellence yttrade Sin öfvertygelse.
Då det ouekligt är en stor massa nya ord som Lönnrot ifrån en betydlig mängd källor redan hunnit samla till sitt stora lexikon, så anser jag det vara högst önskvärdt, att Litt. Sällskapets Svenskt-Finska Lexikon icke borde utgifvas, utan att nämnde stora förråder blifvit begagnade, helst de lätt nog kunna åtkommas. Jag ville derföre föreslå Sällskapet, att anmoda någon i Kajana, att afskrifva de ord som Lönnrot hunnit samla utöfver hvad Renvall upptagit. Dessa ord skulle jag då införa i det Svenskt-Finska Lexikonet. Genom ett sådant förfarande kommer arbetet ingalunda att särdeles mycket försenas, ty straxt som anmodan om afskrifvandet hunnit till Kajana kan detsamma äfven börja, och med hvarje post kunna de färdigskrifna arken beställas hit. Jag tror att mera än 20 fullskrifna ark kan afskriften icke upptaga, ty till att interfoliera Renvalls Lexikon behöfvas 44 1/2 ark och jag har sjelf sett, att interfolierna i det Renvalls Lexikon, som Lönnrot begagnar, på långt när icke äro öfverfullt betäckta med ord.
Under titel af Ant. har ifrån Boktryckaren A. Cedervallers Tryckeri i Wiborg, innevarande år, utkommit ett arbete, som, ibland annat, innehåller åtskilligt rörande Religion och salighetsläran, framställts på ett sätt som icke öfverensstämmer med den tro, hvartill Församlingen i vårt Land sig bekänner, och hvarvid jag derföre icke kunnat undgå att fästa min Embets uppmärksamhet.
I brefvet som jag fick ifrån Borgå, skrifves blott dett om Heikel, att jag icke behöfver sörja derföre;
Morgonbladet 1854, n. 9. Det har redan förut i tidningarne i korthet varit omtaladt, att Hr Europaeus under sin vistelse i Ingermanland upptäckt att der de rikaste skördar af finsk runo- och sagodiktning ännu stode att göra, och att han derföre yrkat på en större expedition i detta ändamål.
Första dagen började jag redan vandra med stor ifver, men då jag företog mig att gå barfota, så fick jag en tillräckligen stor blåsa under högra hälen, som något hindrade vandringen. Dock fortsatte jag vandringen utan att mycket uppehålla mig på något ställe, blott att jag andra dagen besteg Wuokatti, i Nurmis tog vägen genom sågen derstädes för att fråga om sjölägenhet skulle finnas öfver sjön Pielisjärvi och då sådant icke fanns, fortsatte jag vandringen till fots vidare, dröjde en dag i sista gästgifveriet norr om Pielisjärvi kyrka för att skrifva några bref, och ankom den 15:de Junii till Liepala by söder om Koider, efter att dessförinnan blott hafva fått en trollruno i södra delen af Pielisjärvi. I sistnämnde by skref jag opp några sagor och gåtor, men ingen runo. Derifrån tog jag kosan åt öster till Hattupää och så vidare till Lupasalmi på andra sidan om gränsen. I Hattupää skref jag några runor och i Lupasalmi äfven några Kalevalarunor, dock osammanhängande. Annorstädes fick jag stort ingenting på hela ryska sidan, derföre skyndade jag snart bort ifrån dessa penningeprejare och kom öfver Kuutamolahti och Megris tillbaka till Finland. Den 29:de Junii var jag i byn Kuolismo, der jag äfven fick några runor, kom derifrån till Ilaja jernbruk och fick der flere sagor af dervarande mjölnaren, men blott en ursprungligen finsk: "Syöjättären lopusta". (Sednare har jag satt föga värde på de utländska sagorna). Söndagen derefter den 6:tte Julii kom jag hit till Megrijärvi by och först här träffade jag en duglig runosångare, den i sista brefvet omnämde Simana Sissonen, af hvilken jag fick öfver 60 runor, hvaribland många Kalevalarunor men ännu flere trollrunor. Den vackraste och tillika fullständigaste af Kalevalarunorne är slutet af en runo öfver Ilmarinens frierifärd till Pohjola eller Hiitola "Ukon Hiien tyttärestä", hvilket (slutet) lätt låter sjunga sig såsom en skild runo. Den beskrifver huru Ilmarinen "Naista kullasta kuvasi, hopiasta morsianta" af harm deröfver att hans älskade gifvit företräde åt hans rival Ruuan Ruotsi(?) me[n] blef till straff för denna trolöshet förvandlad till en fiskmås. För öfrigt finnes om Wäinämöinen utom hans Sampofärd, hans sammanträffande med Joukamoinen på en smal landsväg der den stolte Jouk[amoinen] säger: sepä tiellä seisokohon, kump' on tieolta syvempi, virsiltähän laulajempi, men sjunges af W, "alle selvien vesien, päälle mustien mutien, kynsin kylmihin kivihin, hampahin vesihakohin", derifrån han icke förr slapp bort, än han lofvat sin enda syster åt W. till ägta.
Päivän Sana
Muut Etsivät