United States or Botswana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Huru kunnen I då säga till mig: »Flyn såsom fåglar till edert berg; ty se, de ogudaktiga spänna bågen, de hava lagt sin pil på strängen, för att i mörkret skjuta på de rättsinniga. När grundvalarna upprivas, vad kan då den rättfärdige uträtta?» HERREN är i sitt heliga tempel, HERRENS tron är i himmelen; hans ögon skåda, hans blickar pröva människors barn.
God skytt lär han vara, men det påstås, att när han spänner en båge, brister strängen. Det finns ett ordstäv: När Sven spår solväder, blir det regn. En dålig spåman är inte att förakta, sade Ingemund. Man kan ha lika stor nytta av honom som av en god, bara man på förhand vet, att han alltid spår falskt. Sedan rättar man sig därefter.
Nej, hon hade kanhända sett honom gå förbi handskbutiken någon gång. För övrigt borde han egentligen bryta med henne; det var därför han hade gått upp. Han älskade henne icke. I vad fall som helst måste han fatta sig kort, ty inom en kvart eller högst tjugu minuter skulle han ju vara i kyrkan, det hade han lovat. Han litade på sin ingivelse och drog sakta i strängen. Ingen öppnade.
Ro skänker oss högen allen; Där ofvan hvilar ingen, den svage minst. Hårda de äro, lifvets lekar. Ve, att din kraft är bruten i förtid, kung!" Stolt drogs vid den åldriges ord Kring Fjalars läpp ett leende. Hornet gaf Svennen han åter, och från vapen- Smyckade pelarn tog han sin båge lugn. Nu hvinade strängen. En blixt Flög salen genom.
Det var icke första gången fru Anna rörde vid den strängen, och Elsa var icke oemottaglig för dess locktoner. Det kunde komma öfver henne en våldsam längtan att böja män till jorden, trampa dem under sina fötter och, själf oåtkomlig, gå vidare. Det tindrade till i hennes ögon.
Och han ryckte till sig bågen, spände honom, lade en pil till strängen och sköt. Men Singoalla hade redan försvunnit. Assim hade störtat fram, ryckt henne med sig och fört henne ur sikte. Därefter spände Assim sin båge och ilade tillbaka för att gälda skottet, men då var riddaren redan borta. När Assim återvände, satt Singoalla på den gröna mossan och stirrade framför sig.
Hon sökte förgäfves att locka fram några ytterligare smådrag om de handlande personerna. Han blef nervös och orolig så snart hon slog på den strängen. Hon märkte det och derför höll hon upp. Hon vågade icke fråga mer; hon visste att han skulle taga det som ett slags försök till andligt förmynderskap och då skulle han helt och hållet krypa in i sitt skal igen.