United States or Montserrat ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag själv har bådat upp mina invigda, ja, kallat mina hjältar till mitt vredesverk, min stolta skara, som jublar. Hör, det larmar på bergen såsom av ett stort folk. Hör, det sorlar av riken med hopade hednafolk. HERREN Sebaot mönstrar sin krigarskara. Ifrån fjärran land komma de, ifrån himmelens ända, HERREN och hans vredes redskap, för att fördärva hela jorden.
Jag drömde, att du ännu var sjutton år. Erland, har du lidit? Var har du varit så länge, Singoalla? frågade Erland tillbaka. Minns du vår lyckas hem, där granen susade, där bäcken sorlade? Ack, granen susar än, bäcken sorlar än. Det förflutna har återvänt, vi äro åter unga. Kom, Singoalla, låt oss leka och plocka blommor vid bäckens rand! Mötestiden är ju inne; himmelens stjärnor blinka!
Solen gick ned, det svartnar så djupt under gran och fura, regnet sorlar och ränniln suckar i bergets mossa, molnet löser sin sorg i gråt, sonen vilar på moderns sköt, molnets son och hans sorgsna moder längta och svinna i tårar hän. Dessa ord sjöng Sorgbarn, men innan han slutat sin sång, steg riddaren upp, gick fram till honom och trampade glasbitarne i smulor.
Och jag flög ut i världen, full af mod, Med hjärta glödande af kärlekens Och af den anade bedriftens sällhet. Här sorlar källan, på hvars strand vi stodo, Och morgonsolen gick förklarad opp; "Se", sade Minna, "gå som den så ljus, Så säll, så stark din bana genom världen Och kom med lugn och värma såsom den Till våra dalar, till din Minna åter."