United States or Tajikistan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Solen gick ned, det svartnar djupt under gran och fura, regnet sorlar och ränniln suckar i bergets mossa, molnet löser sin sorg i gråt, sonen vilar moderns sköt, molnets son och hans sorgsna moder längta och svinna i tårar hän. Dessa ord sjöng Sorgbarn, men innan han slutat sin sång, steg riddaren upp, gick fram till honom och trampade glasbitarne i smulor.

Skugga sökande, för att sig svalka, Flög en falk utöfver Sarajevo, Såg en fura midt i Sarajevo Och inunder den en kylig källa; Nära källan såg han änkan Nypon Och med henne jungfrun, hvita Rosa. Falken började att eftersinna, Om han skulle kyssa änkan Nypon, Eller hellre jungfrun, hvita Rosa.

De breda och osäkra stegen tydde , att han började falla i yrsel, och en vit rök omsvepte honom småningom alldeles. Det rasslade i ryttarens järndräkt. Jag vill veta om framtiden, om min kära dotter Ingeborg, som jag har lovat åt Erik Menved, den unge. Röken stod nu rakt upp i höjden som en fura, och ur toppen sjöng en späd och gnällig stämma: Jag ser, jag ser.

brännas de kallade kokko -eldarne, och många skott, som man skulle tycka sig förslösa, om de lossades en järpe eller ripa, afskjutas högtiden till prydnad. Till anbringandet af kokko väljes vanligen någon hög, halfbränd fura en naken och dominerande mo.

En sådan orolig, rädd liten stackare, med ett vekt och dock stormande hjärta och en sådan fruktan för att icke kunna alls passa i detta underbara liv, där man skulle vara stark som en fura och ha djupa rötter i jorden för att kunna stå sig i stormarna! Men vinden susade och solen värmde och hela rymden var vänligt vit av flammande vårljus.

Det tror jag, men det får du inte. Ån gick ombord och satte sig i lyftingen. gick en av Thores män fram och slog ikull Ån, Du är inte stark, du, som du tror. Man vet inte vad man ska tro, sa' Ån och kastade mannen i sjön. Ån blev övermannad och bunden vid en fura stranden. När ankaret lyftes, sprang Ån ombord med furan ryggen. Får jag bli din skosven? sa' Ån till Thore.

Näktergalen slog sin drill i en hög ek vid havsstranden; taltrasten besvarade hans hälsning från en fura berget; brudvisor ljödo från Trollböle gård, och vallflickan, som icke var bjuden till bröllopet, sjöng med klar röst sin ensliga visa vid stranden av ån. Midsommarnatten sänkte sig tyst och doftande över nejden, utan mörker och utan sorg.

Som en fura, mellan tallar fallen, Än i stoftet störst och utan like, Låg bland fiender, som stupat, hjälten. Men med sammanknutna händer, mållös, Som af åskan drabbad, stod den gamle, Och hans kind var hvit, hans läppar skälfde, Tills hans sorg fick ord och brast i klagan: "Nu är åsen i min stuga bruten, Skörden min teg af hagel härjad, Nu är grafven värd långt mer än gården.