United States or Mayotte ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vi gingo in och satte oss i förmaket eller rättare förstugan. Nu kom skepparen med sitt ombud, en lång mäklarclerk. De hälsade lotsen med verkligt medlidande och kastade misstänksamma ögon på mig. Under den rysliga väntan som härpå följde framviskades mellan båda kärandeparterna ett samtal, rörande sig kring försäljningen av lotsens gård. Det kokade i mig, men jag teg.
Jo, skepparen, just han som oftast ligger och sover, sätter upp en redogörelse över ett förlopp, som han aldrig sett, och sedan läser han upp den för besättningen, som till hälften består av utlänningar, vilka ej kunna ett ord svenska, och så skriva de under på salighetsed. Och det skall få gå på detta sätt, tror man? Jag skulle kunna anklaga dem för mened, hela sällskapet; men det gör jag inte.
Paulus varnade dem då och sade: »I mån, jag ser att denna sjöresa kommer att medföra vedervärdigheter och stor olycka, icke allenast för last och skepp, utan ock för våra liv.» Men hövitsmannen trodde mer på styrmannen och skepparen än på det som Paulus sade.
Detta gjorde ett starkt och obehagligt intryck på alla de närvarande, och jag avlade i tysthet en ed att hjälpa lotsen, om någon van var, skulle det också gå löst på skepparen, ty jag kände på mig att lotsen var oskyldig, och att det fanns dolda motiv, dem jag för en upplyst domare skulle dra fram i dagen. Sällskapet for till staden, lotsen för att avvakta krigsrättens hållande.
Skepparen och clerken ställde sig på den högra, lotsen och jag naturligtvis på den vänstra sidan. Sammankomsten öppnades med ett vänligt rytande i riktning åt mig: Vem är det? Åhörare, svarade jag. Protokollet från förra rannsakningen upplästes och justerades. Har du något att invända, lots? sporde ordföranden. Lotsen skulle till att svara, då han avbröts av skepparen, som började en harang.
Japanen, i hast allvarlig, tog upp sedlarna och räknade dem. Så bugade han sig djupt och stack dem i barmen, försvann och kom tillbaka om en stund med ett långt papper, fullskrivet av japanska bokstäver, vilket han lämnade skepparen. »Den gyllene plommonblomman» tillhörde kapten John Broman. Tidigt nästa morgon fick Ida Mathildas jungman det ovanliga nöjet att ro en ung japanska i land.
Lotsen fortsatte även, likmätigt befallningen, att tala. Tyst lots, du ska lära dig att tiga när folk talar! skrek auditören, som i sin tur tog ordet av ordföranden. Då skrek jag så mycket jag förmådde: Jag skulle anmäla mig som ombud för lotsen! Skepparen bleknade, auditören blev stum, och bisittarna knäppte av sina koppel och sågo otåliga ut, ty de hade tänkt att få gå hem så fort som möjligt.
Jag irrade ut i staden, förtärd av harm och vanära. Icke vågade jag söka upp lotsen, som nu ovillkorligen var störtad. Mörkret föll snart på, och jag befann mig smygande utanför »Mässingsstången», för att se om jag skulle upptäcka brodern och få veta utgången. Förgäves! Då gick jag till »Freden», för att få mig något att äta. Den förste jag fick sikte på var skepparen.
Skepparen bjuder de manliga vålnaderna på rom, och dessa hyggliga spöken börja föra ett lefnadssätt, som skandaliserar byn. Till sist uppvaktas han af en deputation, som ber honom resa sina färde.
»Här är det», sade styrmannen och hoppade ur rickshan. »Om dagarna sitter jäntorna i burarna.» »Åh, i hälsingland heller!» sade skepparen. »Jo, jo, det är min själ sant», intygade norrmannen. »Det är bruket här i landet. Kom så går vi in!»
Dagens Ord
Andra Tittar