United States or Antigua and Barbuda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var bara att öppna fönstret och vissla en given signal ut på gården. Och så kom Stellan. Axel Ahlberg gick det också att efter vederbörlig stimulus driva fram till spelbordet. Av skäl, på vilka vi senare skola få en förklaring, hade Axel intet som helst sinne vare sig för hasard eller priffe. Men den respekt, han hyste för Josef, var i allmänhet tillräcklig att tvinga honom ned på stolen.
Så här gick det till: Ringde upp stationen. Intet svar. Väntade i 3 minuter. Intet svar. Ringde på nytt. Intet svar. Du skall vara lugn, tänkte jag. Det tjänar ingenting till att bråka. Det blir inte bättre eller fortare för det. Ny signal.
Ångbåten höll ned emot honom så mycket han vågade för grunden. Det var, som de hade haft förstånd bägge två. Ett tu tre drabbade de ihop, ett ögonblick, icke längre än som behövs för att ge en kyss, och nu fick ångbåten liv och hållning, tog en säker kurs och styrde rakt på hamnen. Kuttern gick till havs för att göra flera sådana där möten. Nu, alldeles som på regissörens signal, gick fonden.
Den långe spottade honom i ansiktet, vilket måtte ha varit någon militärisk signal till anfall, ty i ett var Lundqvist omringad. Vet ni inte att jag är student, man slår inte en fri student! Jag är akademisk medborgare! ropade han, men låg snart genompryglad på ett bord av femtio icke-studenter.
Men den sköna stötte honom våldsamt tillbaka med en blick, som sprutade vrede och förakt. Denna stöt blef en signal för hennes beundrare att ingripa. Man rusade mot Ella, och det skulle hafva uppstått ett vildt slagsmål, om ej Hedda i rätta ögonblicket sprungit emellan. Hon höjde sina armar och skrek öfver tumultet: Ej, så stanna! Låten honom gå, gossar! Ingen må röra honom! Ut Salmen Ella!
Generalen jämte en annan säker man utvaldes att öfverraska herr Gyllendeg själf, fyra andra beordrades att sörja för klämtningen, och de öfriga skulle sprida sig kring alla gathörn och vid gifven signal bryta lös. Enhvar hade sin post och var nöjd.
Enok Ebenezar drev som en jakthund på Blekängens gator, passade villebrådet för att i tid varsko. Zionisterna hade äntligen gått till anfall mot projektet Backarna. Uppträdet mellan Abraham och Elsa hade varit en signal och en förevändning och en predikotext. Profeten hade talat. Av de trettiosju arbetare, som byggde på Backarna, hade femton nedlagt arbetet och sålt sina aktier, okänt till vem.
Med detsamma var signal gifven till ordväxling. "Tag icke tröjan af mig", skrek delinkventen och stötte undan handen på en korporal, som visade sig färdig att betjäna honom i detta afseende, "det har ingen sprungit bar förut." "Mumlar han?" frågade generalen med handen i sidan. "Låt honom ha tröjan på, gardisterna ha skurit för grofva ris", ropade flere jägare på en gång.
Det syntes, som om den annalkande jullen väntat denna signal, innan den ville lägga till, ty nu blefvo årtagen på en gång kraftigare, och det dröjde ej länge, förrän en käck matros sprang upp på relingen, gjorde fast sin fånglina och hälsade på den gamle.
Men just nu kom det beställda in: en mjällvit, fast inte fin servett lades på bordet, och därovanpå sattes nytorkade tallrikar. Men tänk om de reser ifrån oss med ångbåten? Ånej, svarade sergeanten. Dessförinnan skall skjutas signal ; och sedan skottet brunnit av, hinner vi alltid ned till stranden. Hon, som burit in anrättningen, hade nu åter gått ut, och dörren var stängd.