United States or Togo ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han flyger snart, ty fjärilar äro ombytliga och trolösa, Alkmene, men att dränka dem fördenskull vore alla fall ett för hårt straff. Det är deras natur att vara trolösa ... begriper du icke det, enfaldiga flicka? Julia, sade Hermione, nu är ordningen hos dig att föreläsa det nya stycke, som du översatt till vårt språk, av din romerske Ovidius.
Där funnos inga andra än ett par gossar, som höllo på att fästa upp tapeterna. Karl Algotsson stod i svalgången med en falk, som satt i en träring och som han höll på att straffa. Vid Sankt Ovidius, de dövas botare! utbrast han. Varför sjunga inte kvinnorna, när de dansa? De tiga som träbilder. Men aldrig såg jag ståtligare och resligare mör. Kom ut, Valdemar! Det här är något för dig.
Han förtalde om samma sak mycket annat, som ökar dess märkvärdighet, men som jag ej fullständigt uppfattade, emedan det var så matematiskt ... Men nu, fortfor Hermione, är det tid att komma till Julias översättning av Ovidius.
Han är icke längre barn, sade priorn till sig själv; hans förstånd mognar märkbart; jag tvekar icke att under min ledning låta honom läsa denna bok. Den är farlig. Men det är just en sådan fara, som väntar hans ålder och kan göras mindre farlig genom en äldre vän. Det var skalden Ovidius' bok »Förvandlingarna». Med omtanke valde priorn de stycken, han tyckte lämpliga att läsa.
Sedan dess är hon icke synlig mer, men hörd av alla. Hämnden väntade Narkissos. Han var endast sexton år, när den händelse timade, som sannade Teiresias' spådom. Hörom Ovidius! Silverklar och skinande ren där flödar en källa. Aldrig av herdar hon än var grumlad, aldrig av getters fjällgräsmättade flock eller andra hjordar, och aldrig rörd av en fågel, ettskogens djur eller fallande grenar.
Varken Ovidius eller du, Julia, skall med all er konst kunna avlocka mig tårar över en narr, som vart kär i sig själv. Säg icke så, sade Berenike, det var ju en förvillelse, varmed Eros straffade honom för hans hårdhet mot den stackars Eko. Men vem kan älska den, som man icke kan älska? Alla olyckliga förtjäna medlidande, antingen de själva vållat sitt öde eller icke.
För den fromma människan är därför hela livet en religionsövning, som i sig innefattar filosofien, konsten, arbetet och statslivet. Så kallar Ovidius människan »en bild av allting styrande gudar», en varelse född av »gudomlig säd». Han talade även om människosläktets avfall och nödvändigheten av en försoning.
Men de holländska verserna äro dessutom parafraserade på i sanning väl gjorda latinska pentametrar, och alltsammans är försedt med lämpliga noter från bibelspråk eller latinska och franska auktorer. Att Montaigne ofta skall citeras är naturligt. Bland de latinska få Seneca, Gregorius Nazianzenus, Augustinus och Erasmus figurera bredvid månget pikant ord af Ovidius och Lucretius.