United States or Haiti ? Vote for the TOP Country of the Week !
Broder, du har varit mycket olydig, mycket felaktig, ty du har överskridit det stadgade måttet och läskat ej min tunga allena, utan hela min varelse. Huru gammal är du? Aderton år. Jag vill icke se dig, när du är så gammal som Eufemios. Du var nog från början en rak och vacker planta; skada att du skall varda ett krokigt träd.
Och på mammas fråga, om han setat länge, svarade han: »Ja, det förstås. Annars hade Hanna fått tag i mig. Och då hade jag fått lov att gå och lägga mig.» Mamma svarade ingenting på detta. Aldrig skulle det fallit henne in att nu förebrå honom, för att han egentligen varit olydig. Hans oskyldiga kärlek, som var orsaken, skyddade honom mot varje förebråelse, och Sven visste det mycket väl.
De skratta åt honom. Men nu dyker moderns bild upp. Han ser henne allvarlig, mild, leende. Hör hennes sista ord på landgången: var lydig och höflig mot alla menskor, var rädd om dina kläder och glöm ej din aftonbön. Han tänker på hur olydig han varit mot henne och han undrar om hon är sjuk. Hennes bild stiger upp renad, förklarad, och drager honom med längtans aldrig bristande trådar.
Detta skulle dock troligen hafva aflupit illa, om icke Antti tagit emot henne. Ni är ju som ett stygt barn, själfsvåldig och olydig, sade han. Tänk om ni hade brutit ert ben. Jag litar på min goda tur. Men jag tror att ni blef ordentligt skrämd. Naturligtvis. Nu lofvar jag att vara snäll. Bjud mig er arm. Agnes satte sig bredvid mig, medan Antti gjorde båten i ordning och hissade upp seglen.
Det vore synd att säga, att Sven egentligen var en olydig gosse. Men i denna punkt var han icke lätt att handskas med. Mer än en gång hade mamma lovat honom ris, om han en gång till sprunge bort på egen hand, och mer än en gång hade hon strax efteråt inför mig bedyrat, att hon ville se hjärteblodet på den, som vågade röra Sven.