United States or Ukraine ? Vote for the TOP Country of the Week !
Här lyfter han hatten och torkar svetten ur pannan: Ja, men det är skönt att få vara människa en stund, säger han med ett förfärligt smärtsamt drag i ansiktet och en suck. Det att jag icke svarar, icke beklagar, icke inbjuder till deltagande eller förtroende, fastän jag vet allt, hela den pinohistoria, som ligger bakom denna mannens nutid, utgör retelsen i umgänget.
Min svärmors syster, en hjärtegod kvinna, skild från sin man hon också, inbjuder mig att bo hos sig i grannbyn till dess stormen får lägga sig. För detta ändamål kommer hon och hämtar mig.
Men när Jesus så inbjuder barnen till sig, då har han också någonting verkligt och någonting stort att skänka dem. Han vill skänka barnen sitt himmelska rike. Och barnens himmelrike är i Jesu famn. Därför tar han upp de små i sin famn, lägger sina händer på dem och välsignar dem. Så börjar det att blifva en medlem i Guds rike.
Han ser en hel och fullfjädrad, förebildlig människa i en tämligen ofullgången företeelse han inbjuder oss att finna skönhet och värde i en hållning, hvars förutsättning näppeligen är någon annan än bristen på verklighetssinne och jämvikt och bristen på vilja. Och han meddelar sig med oss i en form, som söker sin like i vemodsfull sliskighet.
Hon skaffar mig tillstånd att gå ut på extra tider, och då hon upptäckt att jag sysslar med kemi, lagar hon att jag blir föreställd för sjukhusets lärde apotekare, som lånar mig böcker och sedan han fått del av min teori om grundämnenas beskaffenhet, inbjuder mig att arbeta i sitt laboratorium.
För att göra mig ett nöje inbjuder den ansedde konstnär, som är doyen i vår middagskrets, den engelska damen till de torsdagssoaréer han anordnar i sin ateljé. Jag går dit, men håller mig tillbakadragen, emedan jag endast motvilligt ger mina känslor till pris för en skvalleraktig publik. När klockan blir inemot 11, reser damen sig och ger mig ett tecken med ögonen.
Men kan man inte i alla fall säga, att hans blygsamhets- och troskyldighetsidealitet visar åt detta håll där den inbjuder oss att fjärma oss från lifvet? Wilhelm Raabes idealism är vacker och ren. Den är ädel. Den är skön i sin absolutism, om man så vill. Men gäller den för människor och fördrager den lifvet? Auktoriserad öfversättning af Gustaf Uddgren.
Här lyfter han hatten och torkar svetten ur pannan: Ja, men det är skönt att få vara människa en stund, säger han med ett förfärligt smärtsamt drag i ansiktet och en suck. Det att jag icke svarar, icke beklagar, icke inbjuder till deltagande eller förtroende, fastän jag vet allt, hela den pinohistoria, som ligger bakom denna mannens nutid, utgör retelsen i umgänget.
der det långrandiga talet bjert afsticker mot det lifliga i tanken. Anna visar nu arten af sin erfarenhet. En mös oskuld, säger hon, är mycket skör och bör aktas väl. Med guld och skänker så får man ju allt. Och om man springer och leker med männen, låt vara i fria naturen, på Djurgården, Liljeholmen eller Bralund , inbjuder man frestelsen eller skadar åtminstone sitt goda rykte.
Och den korsfäste med törnekronan hälsar mig vid vart hundrade steg, styrker mitt mod och inbjuder mig till korset och marterna. Nu dödar jag mitt kött, på förhand intalande mig att hon icke skall finnas där, vilket jag redan visste.