United States or Palestine ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hufvudsaken är ett redligt arbete och en sjelfständig tanke, fortfor Hanna i det hon reste sig. Ingen af oss bör lemna skolan med den inbillningen, att lifvet fordrar ingenting af henne. Från och med i dag hvilar en dryg portion ansvar på oss hvar och
Han talade med henne om allt, öppet och fritt som en intelligent man kan tala till en intelligent kvinna utan att det blir stötande eller ofint. Han ville göra henne till en fullt medveten varelse »till själsaristokrat», sade han. »Se klart och tänka nobelt det är hufvudsaken.
Och nu, då läsaren skyndar hem, tillbaka i afsikt att med förvärfvad åskådning af lokalen invänta berättelsen om de händelser, som inom den utveckla sig, torde en teckning af några biomständigheter, såvida de med hufvudsaken äga en icke obetydlig beröring, upptagas såsom ett slags afbrott i återresans enformighet.
»Johan, du tror dig i naturen och genom förnuftet ha uppfattat Gud på ett bättre sätt än du förut gjorde, då du trodde på Kristi gudom och på bibeln, men du fattar icke idéen i dina egna tankar. Du har blott uppfattat den skugga, som ljuset lemnar bakom ett föremål, men ej hufvudsaken, ljuset sjelft.
Unge Blume visste knappt att fatta sig: "Hvilket under, gubbe, har forvandlat dig? Du, mer lat och sotig förr än likar andra, Står nu putsad främst och främst beredd att vandra. Hvem har tvått ditt anlet rent från sot och damm, Hvem har pressat i din gråa lugg en kam, Hvem har fått dig väckt, det är dock hufvudsaken, Du, som knappt på själfva dagen förr hölls vaken?"
Hufvudsaken är och det betecknar just skalden att det allmän-menskliga träffar oss i de enskilda förhållandena och bibehåller sig friskt bortom seklerna. Och dessa sånger, huru sköna äro de icke i all sin enkelhet! De äro inga produkter af konstnärliga sträfvanden och studier, inga rosenhaneska sonetter, ej heller så ädelt finpolerade som »Myrtillus af Bergen» förstod att göra det.
Samuli, som för längesedan lärt sig något ryska, förstod likväl icke mycket af portvaktarmadamens berättelse, men hufvudsaken begrep han. Polisen hjelpte honom på trafven, och nu var han på väg efter henne. Det var icke kärlek, som dref honom. Det var hämd. Han visste ej hvad han ville, blott straffa. Den långa resan öfver den hundra mil långa steppen föreföll honom oändlig.
I fjol köpte han upp så många bär, som husmännens kvinnor och ungar kommo hem med till honom. Inte för det han precis spann silke det året, för han kunde inte själf afsätta alla med någon förtjänst. Men de fattiga lärde sig ta vara på Guds gåfvor, och det var hufvudsaken för honom. I år finnas här familjer, som ha förtjänt sina hundra kronor hvar på bärplockning.
Dessa uppfinningar och förbättringar gjordes alltid af den bildade bildad i ordets rätta betydelse och aldrig af den okunnige arbetaren. De måste göras, och de göras af män, som på sitt särskilda område äga mera kunskap än kamraterna. Om de icke ha läst, så ha de iakttagit, hvilket är bästa sortens uppfostran. Hufvudsaken är att de veta hur kunskapen förvärfvats betyder intet.
När man har tråkigt, är man glad att arbeta, och tråkigt får jag tillräckligt, när kassan tvingar mig hem, så med den saken har det ingen fara. Hufvudsaken är, att jag får äta mig mätt på den här staden, så att ingen oresonlig längtan sedan kan komma och förtära mig. Hvad ha vi nu egentligen att säga hvarandra vidare, han och jag?