United States or Uzbekistan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han sätter oss i skola och vakar med riset i handen över vårt uppförande. Den ädle Krysanteus, jag kan icke nog rosa honom. Tanken honom har alldeles kvävt min sinnliga natur. Jag studerar nu min Platon fristunderna mellan ämbetsgöromålen och våndas mycket för att varda delaktig av den gudomliga extasen.

Extasen, sade nyplatonikerna, är formen för det högsta vetandet: den omedelbara åskådningen.

Hon tänkte vidare de skimrande, men hemlighetsfulla tavlor, som extasen hade upprullat för hennes inre öga. Filippos, det var hans bild, hans andra jag, som hon skådat gungande älven, som var tidens älv, som förde honom med rastlös fart, med nödvändighetens oemotståndliga strömdrag till evighetens fjärran.

Man griper till extasen, när man vill sin gud något.

Han hade slutat sin första period i tvivel, när han beslöt läsa prästen, men gick icke till botten med sin sak, utan kastade sig över till absolut stupidité. Han ville bli kristen allvar, men han kunde icke; han ville pröva sig genom späkning, självförvållade lidanden, men han fick aldrig extasen.

Men inom det förstenade skalet levde ett medvetande, som troget och eftertänksamt följde skiftena inom sig själv. Detta är eget för det tillstånd, som föregår extasen, såsom Jamblikos skildrar det och sådant det uppenbarar sig i den närskylda magnetiska sömnen, likasom någon gång i skendöden. I ett verk, bevarat åt eftervärlden.

Plötsligt stod predikanten mittibland dem; den vidöppna munnen tjöt fram en ström av ord eller ljud; både ansikte och kropp voro otroligt förvridna och efter samstämmigt vittnesbörd av troende och otrogna, svävade hela gestalten minut efter minut ett gott stycke, sannolikt ett par fot, över marken. extasen var över, föll han i en hög och bars hastigt in i stugan av gumman och pojken.

I själva verket kan mitt sinne om morgonen glädja sig åt en jämvikt och en expansion, som kommer nära extasen; jag går icke; jag flyger; jag känner ej att jag har någon kropp, all sorgsenhet förflyktigas, och jag är helt och hållet själ. Det är för mig en den inre samlingens, en bönens timme, min gudstjänst.

Man skall en gång kunna redogöra för de lekamliga företeelser, som ledsaga det extatiska tillståndet: för vissa nervflätors överretning, andras förslappning. Men extasen själv vem förklarar honom och hans häpnadsväckande andliga fenomener? Huru märkvärdigt!