United States or South Africa ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kära hjärtanes ja, suckade gumman, så tungt att den kullriga magen hävdes och sänktes. Ja, de banden, de räcka inte länge Då blev Abraham förargad. Min själ om fru Enberg har reda på den saken! sade han och drog till sig fötterna. Men gumman fick händerna på magen, guppade och neg och tassade ut ur rummet. Här står jag och sladdrar, kära hjärtanes, kved hon. Abraham reste sig och bugade.
Ja, det är ju ingenting att skämmas för. När jag var en liten flicksnärta, hade jag en fästman ja, han var son till fru Enberg, gumman. Han hette Jakob. Alltså en annan av patriarkerna. Hör nu, var det åttio tusen? Ja, det är ju förfärligt billigt. Men hälsa pappa, att det ska vara kontant. Jag vill inte veta av inteckningar eller annan humbug. Kontanter på bordet. Det är min affärsprincip.
Det får inte herr Abraham säga. Fru Enberg nickar och rister av oro. I juli blev sommaren het. Och fru Blenda blev orolig. Redan innan drottningen föll, rörde hon ihop pjäserna, satte armbågarna på bordet och stirrade framför sig. Tycker ni inte, att jag är ensam? frågade hon. Jo, det är jag. Vore jag inte ensam, så skulle jag flytta härifrån. Men ser ni, jag får aldrig mer så små och låga rum.
Där har hennes nåd sina båda rum. Fru Enberg pekade på dörren till höger. Se, här är ju lite trångbott på Björkenäs. Det är inte som på Rogershus inte. Och nu får herr Krok välja mellan de här båda rummen till vänster. Jag har bäddat i det innersta för det är den bästa sängen. Och det här står i alla fall obegagnat. Pojkarna har tagit ett av vindsrummen.
Ohlsson hoppade ned från kuskbocken, drog fram kofferten och tog den på ryggen. Och fru Enberg kom ut och lockade på hundarna. Kära hjärtanes, de är inte farliga. Det kan inte tusan veta, sade Abraham och rodnade av förargelse. God afton. Jag ska väl bo i flygeln. Nej, tycker någon det! sade fru Enberg och lotsade Ohlsson med kofferten in i förstugan. Varsågod, varsågod, herr Krok.
Ack ja, kära hjärtanes ja, det var ett slag, när greven gick och gifte sig. Han var alltid så vänlig och uppmärksam mot hennes nåd Är det skvallersjuka eller är det rena oskulden, undrade Abraham, som i likhet med Gud och hela världen kände förhållandet mellan greven och fru Hyltenius. Gumman Enberg såg trohjärtat bekymrad ut.
Gick det galet någon gång, så skrattade fru Blenda åt hans bekymrade och skamsna miner. Och det blev till skämt alltsamman. Ibland kom fru Enberg tassande bakom honom och strök honom varligt över armen. Kära hjärtanes, vad det är lugnt och gott, sen herr Abraham kommit till gården. Se, hennes nåd behövde så väl en trogen vän. Trohet för ett år! Inte! Inte blir det så kort.
Fru Hyltenius gick, stängde dörren ljudlöst. Abraham började ett nytt brev till Elsa. Det knackade ånyo, och fru Enberg kom åter till synes. Hon rullade rakt fram till Abraham och strök honom över armar och bröst, som ville hon besvärja en ond ande. Kära hjärtanes, vad är det nu då? Det var ju så lugnt och gott. Så lugnt ha vi inte haft det på många år. Ska det nu börja igen?
Och Abraham sade: Nå, herr greven kan väl vara vänlig och uppmärksam nu också? Javisst, javisst, suckade fru Enberg. Men det blir ju aldrig detsamma. Och jag ska säga, att hennes nåd behöver så väl sällskap. För annars blir humöret tungt och dystert. Kära hjärtanes ja, vi ska väl hoppas, att herr Krok ska trivas på Björkenäs. Då är det kanske inte omöjligt, att herr Krok stannar?
När det skulle höstplöjas vid utgården, tog han in hos torparen och stannade tre dygn. Men på fjärde dagens morgon kom hustomten, gned sin hjässa med luvan och sade: Nu kan inte håken stå i längre. Herr Krok får allt komma hem. Och hemma möttes han av fru Enberg. Hjärtanes herr Abraham. Här har varit så bedrövligt. Inte ska herr Abraham ligga borta i torparstugorna.