United States or Albania ? Vote for the TOP Country of the Week !


Inom sig kände hon all vårens sjudande lifslust, en längtan efter det omöjliga och oupphinneliga att flyga upp och famna solen eller att låta sig lyftas af en stark känsla och föras bort från hvardagslifvet, högt öfver alla trampade stigar. Och där kom Didrik Bruun. Hon gömde sig bakom en trädstam för att kunna iakttaga honom, där han gick vägen fram.

Ännu har jag åtminstone ingenting märkt. De gingo sida vid sida inåt skogen, och han började tala om det käraste han visste. Hans tragiska hjälteröst skälfde af förtrytelse, han citerade en morgontidning, som kallsinnigt omnämnt hans senaste roll. Kan man tänka sig något mera oförskämdt! »Herr Bruun hade icke fått det rätta greppet sin rollEn sådan murfvel vill lära mig att spela!

Jag tyckte, jag kunde icke resa utan att säga er det. Jag har aldrig Ni är ingen konstnär en papegoja är ni som aldrig tänkt en tanke i sitt lif Didrik Bruun stod blek af vrede, med högdragen min och händerna korslagda öfver bröstet som i Othello. Han fann ingenting att säga, men hans minspel uttryckte ett oerhördt förakt.

Detta vållade henne mycket kärt besvär och gjorde henne lycklig, att hon förnekade sin kvinnliga fåfänga och afsvor sitt hat till männen. Det kändes blott som en oerhörd ära och tillfredsställelse, att Didrik Bruun behagat fatta minsta intresse för någon eller något i hennes hus.

Jag ville säga, innan jag reser, att jag aldrig varit godtrogen, som ni inbillat er fast jag ändå blygs blygs öfver mig själf därför att jag tillåtit er behandla mig som ni gjort Didrik Bruun förstod ingenting och visste hvarken hvad han skulle säga eller taga sig till. Han stammade, som om han icke lärt sin roll: Men lilla slarfva hvad ?

gripes hon af ett oemotståndligt begär att lämna dem bakom sig, som kräftan lämnar sitt gamla skal, hennes utveckling kräfver. Didrik Bruun hade genom fru Anna erfarit, att fröken Finne skulle resa, och den underrättelsen förorsakade honom en smula bryderi.

Männen kunde vara öfverlägsna i mångt och mycket, men begreppet öfverlägsenhet var i alla händelser femininum. Hon ville gärna lära känna männen. Det var ju därför icke alls nödvändigt att älska dem. Didrik Bruun, den store tragöden, hörde till fru Anna Neumanns umgängeskrets.

Ett sådant minne ansåg sig Didrik Bruun knappast ens ha rätt att undanhålla henne, och därför skref han aftonen i sin klädloge under stort hufvudbry en biljett till Elsa, däri han stämde henne sig till mötes följande morgon i skogen utanför tullen.

Det var sant, att han under vinterns lopp ofta sett rätt djupt in i hennes ögon, som tindrat af beundran, och det kunde väl vara, att också hans blickar fått ett beundrande uttryck, han i hennes mörka pupiller sett sin egen bild; men aldrig kunde väl han, Didrik Bruun, misstänkas för att fullt allvar ha låtit fängsla sig af en liten pensionsflicka från landet?

Också för er är hela världen bara en källa, i hvilken ni ser er egen bild. Didrik Bruun fattade ännu icke, att hon menade allvar. Hon talade utan häftighet, men hennes röst darrade ett misstänkt sätt här måste visst vara gråt i faggorna! Och det föll honom in, att han just nu lämpligen skulle kunna skänka henne det där minnet för lifvet, kyssen, som hon förmodligen väntade.