United States or Luxembourg ? Vote for the TOP Country of the Week !
Inom sig kände hon all vårens sjudande lifslust, en längtan efter det omöjliga och oupphinneliga att flyga upp och famna solen eller att låta sig lyftas af en stark känsla och föras bort från hvardagslifvet, högt öfver alla trampade stigar. Och där kom Didrik Bruun. Hon gömde sig bakom en trädstam för att kunna iakttaga honom, där han gick vägen fram.
Under sådana omständigheter utvecklade sig bekantskapen mellan Elsa Finne och Didrik Bruun så småningom till en viss förtrolighet, och fru Anna började redan fantisera om, hvad som skulle kunna hända, när våren kom och kälen gick ur jorden och allting började grönska och blomma. Men just vid den tiden fick Elsa ett bref från sin farmor, som återkallade henne till Ryd.
Jag tyckte, jag kunde icke resa utan att säga er det. Jag har aldrig Ni är ingen konstnär en papegoja är ni som aldrig tänkt en tanke i sitt lif Didrik Bruun stod blek af vrede, med högdragen min och händerna korslagda öfver bröstet som i Othello. Han fann ingenting att säga, men hans minspel uttryckte ett oerhördt förakt.
Då gripes hon af ett oemotståndligt begär att lämna dem bakom sig, som kräftan lämnar sitt gamla skal, då hennes utveckling så kräfver. Didrik Bruun hade genom fru Anna erfarit, att fröken Finne skulle resa, och den underrättelsen förorsakade honom en smula bryderi.
Detta ingaf honom en ljuflig förnimmelse af trygghet. Här behöfde han icke häfda sin storhet, ty hon dyrkade honom som ett högre väsen och bar alltid hans porträtt i en skinnpåse närmast hjärtat. Många af hufvudstadens svärmiska ungmör buro Didrik Bruuns bild närmast hjärtat. Han var student!
Didrik Brunn var trettioåtta år, och känslolifvet mister fort sin grönska i rampens artificiella ljus. Han älskade nu också sig själf så helt, att ingenting blef öfver åt andra.
Också för er är hela världen bara en källa, i hvilken ni ser er egen bild. Didrik Bruun fattade ännu icke, att hon menade allvar. Hon talade utan häftighet, men hennes röst darrade på ett misstänkt sätt här måste visst vara gråt i faggorna! Och det föll honom in, att han just nu lämpligen skulle kunna skänka henne det där minnet för lifvet, kyssen, som hon förmodligen väntade.
Detta vållade henne mycket kärt besvär och gjorde henne så lycklig, att hon förnekade sin kvinnliga fåfänga och afsvor sitt hat till männen. Det kändes blott som en oerhörd ära och tillfredsställelse, att Didrik Bruun behagat fatta minsta intresse för någon eller något i hennes hus.
Jag ville säga, innan jag reser, att jag aldrig varit så godtrogen, som ni inbillat er fast jag ändå blygs blygs öfver mig själf därför att jag tillåtit er behandla mig så som ni gjort Didrik Bruun förstod ingenting och visste hvarken hvad han skulle säga eller taga sig till. Han stammade, som om han icke lärt sin roll: Men lilla slarfva hvad ?
Det var sant, att han under vinterns lopp ofta sett rätt djupt in i hennes ögon, som tindrat af beundran, och det kunde väl vara, att också hans blickar fått ett beundrande uttryck, då han i hennes mörka pupiller sett sin egen bild; men aldrig kunde väl han, Didrik Bruun, misstänkas för att på fullt allvar ha låtit fängsla sig af en liten pensionsflicka från landet?