hulpo

Uppdaterad: 5 maj 2025

Men då med bössan jag smög mot planket och ärnade skjuta, Smög min syster, hur ledsen jag än knöt handen och bytte, Ständigt i spåren och bad: 'Låt vara dem, rubba dem icke, Skona de arma fåglarna, broder, skona för min skull! Så hon bad, och då snart hon märkte, att böner ej hulpo, Ropte hon, klappade händerna hop och skrämde dem ständigt. Märk dock, hur ömsint var hon ändå?

Johan Ludvig Runeberg - Samlade arbeten I