United States or Timor-Leste ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag aldrig nånsin manats ut att strida Mot dessa töcken, dem vi sorger kalla, Och ingen annan vet min gömda tufva Än vänskapen, min flicka och min drufva. Jag ler, hon ler, min hulda drömda maka, Ty inga tomma kval vi skapa själfva.
Nu vakna upp på höjd, i dal, Löf, gräs och örter utan tal; Hvar fläck blir grön, hvar tufva rik Af växter, en ej annan lik. Liksom till högtid kläds hvar äng, Hvar linda är en blomstersäng, Och härlig vaggas åkerns skörd, Af himlens varma vindar rörd. Ja, ute se vi sommartid, Med jorden grön och himlen blid; Hur är det i vår egen själ, Är sommartid i den jämväl?
Människan rotar sig ju alltid djupast i hembygden och älskar intet annat med så ömma känslor af samhörighet som naturen på den ort, där hon känner hvarje sten, hvarje buske och tufva, där ungdomsminnena binda henne, och där hon liksom slutit vänskap med alt och alla, till och med hästar och hundar.
Pekka tröttnar, sedan han sprungit en werst eller par. Maija sitter redan mulen och andfådd på dikeskanten. Pikku står och skriker på en tufva. Hans unga sopran ljuder ut i morgonen, men han hejdar sig, så snart han får se Pekkas knutna näfve, som förmanar till lydnad ... man lyder äldste bror, som vore han en far.