United States or Heard Island and McDonald Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Begravningen blev den gamla damen värdig, kostnaden bestreds huvudsakligast av svärsonen, baron de Sars. Sonen, patron Arvid, hade nämligen ont om penningar. Så när som på tiotusen riksdaler, vilka gingo till missionen och till Abraham Björner, ärvde han hela sin mors förmögenhet. Men inom kort gick den förlorad.
Men när han så släppte landkänning för att gå ut och preja det hägrande lyckoskeppet, och tvingat det att hissa flagg, upplöste sig drömmen i en norsk bark, som kom med stenkol från England. Värre var att drömmen om tiotusen kronor i en bergskreva småningom antog fasta former av kontant tillgång, som skulle förr eller senare utfalla, så säkert, att uppsyningsmannen började ta förskott på dem.
Där fanns maskiner, som tillverkade tiotusen askar om dagen, maskiner, som skuro tjugutusen stickor i minuten. Där fanns virke och kol och svavel och paraffin. Allt, ända till kontorsmöbel och skrivtyg. Det enda, som fattades, var driftkapital. Och det borde naturligtvis anskaffas. Ingenjören, som börjat slappna en smula efter alla ansträngningar, fick ånyo ett anfall av energi.
Snart upphörde brännvinet att framkalla de vackra synerna, och med dem hoppet om de tiotusen kronorna. Så gick han och gifte sig och fick barn. Då blev det att skaffa mat, och nu kastade sig hans diktan och traktan på jakt och fiske, och alla tankar på det stora beslaget nöttes bort.
Lagerström fick en gratifikation på tiotusen kronor och skildes i frid från sin husbonde. Nu ryker han, sade Lagerström. Men han sade det helt tyst, då han stod i tamburen med hatten i hand och gjorde en sista, trygg och sävlig avskedsbugning. Och den ende, som hörde de profetiska orden, var Lagerström. Och Lagerström var en klok och diskret karl, som aldrig skvallrade.
Han rullade i en ellips kring konungens bild, som också kunde vara hans egen. Och de goda borgare roterade kring hans väldiga person, snuddade vid hans mage och sögo visdom av hans läppar. Han talade om för dem, att de voro obegripligt stora som nöt betraktade. Varför hade de icke köpt Blekängen? Och Backarna? Nu hade fru Hyltenius köpt igen Backarna och förtjänat tiotusen på nio månader.
Jag har fått allt hvad jag begärde, ja tiotusen gånger mera än jag någonsin kunnat hoppas eller fordra af lifvet. Men jag vill icke resa förr än jag känner mig riktigt försäkrad gent emot hvarje återfall af längtan.
Och jag skall skaffa frid i landet, och I skolen få ro, och ingen skall förskräcka eder. Jag skall göra slut på vilddjuren i landet, och intet svärd skall gå fram genom edert land. I skolen jaga edra fiender framför eder, och de skola falla för edra svärd. Fem av eder skola jaga hundra framför sig, och hundra av eder skola jaga tiotusen, och edra fiender skola falla för edra svärd.
Snart upphörde brännvinet att framkalla de vackra synerna, och med dem hoppet om de tiotusen kronorna. Så gick han och gifte sig och fick barn. Då blev det att skaffa mat, och nu kastade sig hans diktan och traktan på jakt och fiske, och alla tankar på det stora beslaget nöttes bort.
Han vände sig till Rogershus. Baronen erbjöd honom tiotusen som gåva men inga lån, nej för tusan, han ville inte bli lurad som en blind orrtupp. Han vände sig till gamle fältkamrern, som någon gång brukade placera sina medel mot skäligen hög ränta. Nej, kort och gott. Den lille ingenjören tappade fullständigt modet. Han kröp ihop som en skälvande fågelunge i gumman Carléns röda schaggsoffa.