United States or Uganda ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Ett konst-hvass-slipat svärd ok sinn-klook-skurin fiäder Är stodren. Mellan them all landsens välfärd ståår.» Det var hemligheten af adelns och Sveriges då varande storhet. Så har han ofta poetiska tankar och välformade fraser, men de ligga djupt inbäddade bland massan af orediga och simpla framställningar och ändlösa reflexioner.
Vij vele then dricken vällia, Som hafver then bästa smaak: Iagh älskar mäst dubblade drickar, Hvar glädie står op i taak, Till thess iagh bå hickar ock nickar. Tross them, som thet förtryta, Fritt lät them migh thet förvijta, At iagh är med dricken dull . Iagh låter ju gilliare gillia. När iagh hafver fylt mig full, Kan iagh migh från sorgen bäst skillia. Dy drick hvar stund ock timma!
Förachten then hiernlösa hopen, Som lefver i sårg och pust, Ock sök som iagh frögd uti stopen! Fast om I pengar gömmen, Vij kasta them eij i strömmen, Vij hålla them i vår krop. Alt mynt giörs ju at förtära? Dy hempten et fullt stoop op, Så längi mig beenen kunn bära! Lät then som siuk, sigh qvällia.
Allt så och jagh I ingen sijnn skal hafva fördragh, Min hugh skall stadigdt på tig leka. Han vill icke avstå från att med sin tjänst beveka den grymma, men om hon försmädar hans trofasthet, vill han ej mera eftertrakta någon fröjd. Ty säger han: Jagh vill bliffva i ensamheett, Min sorgh vill jagh alen beklaga Och fly all jungfruss kiärlighet, Efter jagh them eij kan behaga.
Icke har framställningens styrka vunnit på en sådan förändring som: »För gudlöshet, med uppsåt här bedrifven, I Herrans lag står själens dödsdom skrifven.» Originalet har: »För synden, the här en kort tid ha drifvit, Ett ständigt ve och qvahl them blir thär gifvit.» Eller: »O syndaträl, som i din dvala dröjer, Der syndens lust din säkra själ förnöjer».
Men ibland tager sig detta rimsökande i svenskan löjligt ut, åtminstone för vår tids ögon, t. ex.: »Trägåls-trän the bära frukter, Blomster lukter. Gräset växer, vijsnar bort: Theras them infödde maskar Fnaskar, naskar, In til trät ok blomstret tort.» Och han har ej heller gått i land med hela stycket.
The ögon, som så täkka Mäd sit kysk-klara skijn kund' Venus -stiernan släkka Ok trossa solen siälf, är uthan något liuus Ok liggia uthan skijn i dödens mörka huus. The öron, them så kiärt Guds helga ord at höra, Är hörsel-löös' ok vet' ey, hvad nu maskar giöra. The läppar aff corall, aff roser ok rubin Är döö-blåt öfverklädd' ok hafva mist sit skijn.
Mången skönheet finnes här, Som mäd skiäl dyrckvärdig är, Lell mig ingen kräncker , Dy iag, lijk sool-bloman sigh Effter soolen vänder, migh Til digh, min sol, länker. Segelsteen och iernet haer Vexel-kiärlek, som them draer. At the samnas giärna. Så draer du ock hierta mit, At det rättas effter dit, Min magnet ok stierna.