United States or Cook Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Mamsell Beckström gick fram till ett skrivbord, öppnade en stor bok och skrev något i den. Det var ju Stellan du heter? Per Stellan Severin Petréus och min far är löjtnant. Han såg på henne. Nu skrev hon upp det där om glaskulan och vagnen och Märta Gyllencrantz. Han kastade en snabb blick tillbaka mot dörren... Men nu slog hon samman boken: Följ med mig nu!
Lindquist gick ännu en gång längs raden och granskade sitt verk. Så stötte han på nytt i golvet: Kavaljerer och damer vända sig mot varandra, göra reverangs och presentera sig för sina moitiéer. Ett, två, tre! Re-ve-raannngs! De bugade sig och nego. Presentation! Per Stellan Severin Petréus. Han hörde ej sin moitiées namn.
Det var tillfällighetsarbetaren Karl Anton Severin Johansson-Blomstergren-Kvick, som passerade vägen fram på spaning efter middagskovan, och här såg han den plötsligt i sagolik riklighet utsträckas framför sig. Kvick ägde inte tjugu kronor, men däremot ägde han en högt uppdriven förmåga att gripa tillfället i flykten.
Och gång på gång upprepade han för sig själv: Per Stellan Severin Petréus och min far ä löjtnant. Han visste, att han skulle bli tillfrågad om vem han var. Och så bar det i väg. Gamla Kerstin stod i tamburen med händerna sammanknäppta över magen och suckade: Ack ja! Ack ja! Herregud! Tiden går, tiden går. Nu ä han så gammal att han ska börja läsa. Ack ja! Ack ja!
Den förfärligt store pojken såg på honom en stund. Så gick han fram till honom och sade: Vad fan heter du? Per Stellan Severin Petréus. Djävla namn. Kan du sjunga Arbetets söner? N j nä. Då får du hålla käft. Ja. Giv akt, skrek den förfärligt store pojken. Hör nu på va ja säger. När som demstrationen har gått förbi oss mä musiken å alla fanorna, så följer vi efter precis som i gymnastiken.