United States or Panama ? Vote for the TOP Country of the Week !
Tredje dagens morgon bröto vi upp, lemnande största delen af vår packning qvar hos gästgifvarmor, ty nu, då den första planen gått om intet, måste vi, för att sedan komma till Skjäggestad i Gudbrandsdalen, gå samma väg tillbaka.
Sara Videbeck gick strax därefter bort till deras packning, för att se över och betänka hur allt skulle läggas i vagnen för att fara väl. Då Albert stod i dörren för att gå efter bonden, vilken skulle bära ned sakerna, vinkade hon honom tillbaka och sade: Jag har överlagt något.
Denne man visade sig genast vara fullt hemmastadd i stugan, hoppade upp på bänken, tog ned från hyllan all den mat som fans; lät bära in sin packning, ref omslaget af ett skålpund stearinljus, tände ett och satte det på bordet samt betedde sig i det hela som husbonde på stället.
Sofva kunde jag dock icke. Följande dag hade jag brådska med uppköp och packning. Sent kom jag hem, trött men i godt lynne. Vin och frukt fanns hemma. Jag ordnade mitt hår. Det slog mig, medan jag satt framför spegeln, huru olika min ögon blifvit mot förr; där var ett djup och en fuktig glans, som spelade och glittrade, och pupillerna vidgade sig och krympte samman som om de andats ljuset.
Med Torvald, fiskargutten, i spetsen, frivilligt bärande en del af vår packning, klefvo vi nu uppföre en stenig, säterstig, hvilken, trogen sitt slägtes natur, jemt och ständigt gömde sig i kärrmark. Men Torvald visste att återfinna den, utan allt sökande, så vi hade ej annat att göra än bara blindt klifva på, såsom det höfves ett parti, hvilket funnit sin förare.
Vi hvilade en stund i fäboden, och kamraterna stärkte sig med den vanliga kosten, som jag under hela vandringen ej förmådde smaka; så togo vi åter vår packning och trädde ut i klara solskenet. Först här delgaf oss Ellen det budskap, att vi måste börja vår vandring med att vada öfver »en temligt strid bäck.»
Qvällen var så ljus, att vi på god tro tog den för norsk skymning samt blefvo något mera högtidliga då, kandidaten, som var den ene af de två, hvilka innehade ur på färden, förkunnade att klockan närmade sig 11 och erinrade oss, att vi följande dag skulle göra vår första marsch med full packning.
I Engeland togo vi åter vår packning och gingo i stark hetta en vacker genväg, öfver ängar och genom en skog, full af de mest förföriska blåbär och smultron, men vi hade ej tid att stanna, ty vi måste vara vid Lågen innan det blef allt för sent på aftonen, och från Engeland och dit hade vi ett par mil att vandra. På nästa gifvaregård, Sönstevold, höllo vi middag.
Tog därpå sin packning och flickans och bar in i kökshuset, spände ifrån hästarna, ställde in dem i stallet och gav dem foder och vatten. Under allt detta satt flickan kvar på brädan, händerna i knät. Ska du inte stiga ur? frågade gästgivarn. Nej, sade flickan. Hur länge ska du sitta där då? frågade gästgivarn. Tills du kör mig hem igen, svarade flickan.
Hvilka grymt allvarsamma »gubbar» han skulle få; rigtiga turistsnobbsgubbar, med blå glasögon, i fall han understode sig att spänna knektblickar i våra tornistrar nej torn-ur var det eller mönstra vår öfriga packning.