United States or Zambia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men i spetsen gick fanan, och se hon bar icke sorgen längre, ty det svarta krusfloret var blivet gnistrande vitt; fridens ängel hade andats däröver, dödens ängel hade fläktat med sin vinge.
Obemärkt han sprang det första året, På det andra högg han sveder redan; Men förrän den fjärde sommarn ändats, Slog han björnen, öfver hjorden fallen. Hvar är nu hans rykte, kärt för mången, Större än en man i nejden vunnit, Hvar är fostrarns hopp? Den gamle sitter Tung i stugan, längtar, fast förgäfves, Att ett enda ord om kriget höra. Om hans land är bärgadt eller fallet.
Hän de gingo till gamle kungen. "Fader, länge fördoldt i din borg Splitet grott, och förbittring Ändats lömskt i vårt hjärta in. Broder skydde att nalkas broder, Följde smygande fjärran hans steg. Nu vi vilja försonas, Förrn ditt rike vi sänkt i sorg. För Oihonna vi flamma alla, Genom henne blott tändes vår fejd; Den skall slockna med hoppet, Om hon skänkes åt en till brud.
Sofva kunde jag dock icke. Följande dag hade jag brådska med uppköp och packning. Sent kom jag hem, trött men i godt lynne. Vin och frukt fanns hemma. Jag ordnade mitt hår. Det slog mig, medan jag satt framför spegeln, huru olika min ögon blifvit mot förr; där var ett djup och en fuktig glans, som spelade och glittrade, och pupillerna vidgade sig och krympte samman som om de andats ljuset.
Jag förstår ej de människor, som frivilligt nedgräva sig som mullvadar i de stora städernas mörka, stinkande gränder och dö där, utan att de kanske någonsin sett en blå himmel, en sorlande skogsbäck, en skön soluppgång, utan att någonsin hava andats en ren, upplivande luft, utan att hava hört den ljuvaste av all musik: naturens evigt omväxlande, stora pastoralsymfoni.
Så har hon andats bönens varma sommarfläkt Emot den älskade, och nu Hon dröjer knäböjd, ber med läppens ljud ej mer, Men med sitt ögas kärlek blott. Och se, på detta höjda öga länge ren Orörlig hvilar Voldmars blick, Han tala vill, en suck af tjust beundran är Hans fulla hjärtas enda språk.
TEKMESSA. Välsignad vare allbeskyddarn Zeus och han, Som förr en trogen stridskamrat hos Ajas stod, Härbrytarn Ares. Hjärta, hör, Eurysakes Har nyss ännu på jorden andats, tänkt på mig! Säg, var hans mod obrutet, var han utan sår, Stolt, stark och manlig? Svara, yngling, svara fort!
Så har hon andats bönens varma sommarfläkt Emot den älskade, och nu Hon dröjer knäböjd, ber med läppens ljud ej mer, Men med sitt ögas kärlek blott. Från dal och höjder mänskoskaror strömmat ren. Den ljusa nejdens glada folk I högtidsdräkter vimlade på slottets Och väntade sin furste ren.
Han hade känt sig dragen till hennes ungdom, rörd af hennes naiva dyrkan, road af hennes tafatthet, någon gång värmd af hennes väsens heta puls, tjusad af hennes exotiska lilla person, som af en blomknopps fägring, då den råkat slå ut under hans ögon i starka färger, och andats all söderns rikedom. Men hvad mer?
Jag ska heller ingenting säga mera, men jag vill bara säga dig det, att om du tycker att jag tar pojkens konfirmation för allvarligt, får jag säga dig, att din gamla mor tycker du går bra långt. Gumman Petréus hade talat så fort, som om hon andats med hjärnan i stället för med lungorna. Men nu blev det tyst inne i lilla förmaket, alldeles tyst.