United States or Suriname ? Vote for the TOP Country of the Week !
Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen. Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel. De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till. Därefter tog Job till orda och sade: Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är. Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag. Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram. Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord. Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort! Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga. Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
Med örat har jag hört Dig, men nu har mitt öga sett Dig. Job Han förvånades över sitt eget lugn, men det föll honom ej in att detta lugn kunde vara en sjuklig trötthet som stegrats till ett slags själslig stillhet. Hans inre liknade nu en massa, ännu strax före sjudningen, utan en märkbar rörelse ens på ytan.
Och hans söner hade för sed att gå åstad och hålla gästabud, den ena dagen i den enes hus, den andra dagen i den andres; de sände då och inbjödo sina tre systrar att äta och dricka tillsammans med dem. När så en omgång av gästabudsdagar var till ända, sände Job efter dem för att helga dem; bittida om morgonen offrade han då ett brännoffer för var och en av dem.
Men räck ut din hand och kom vid hans kött och ben; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig.» HERREN sade till Åklagaren: »Välan, han vare given i din hand; allenast hans liv må du skona.» Så gick Åklagaren bort ifrån HERRENS ansikte och slog Job med svåra bulnader, ifrån fotbladet ända till hjässan.
Därefter tog Job till orda och sade: Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig. Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta. Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig? Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.» Åter hov Job upp sin röst och kvad: Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd, då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
Och han tog sig en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan. Då sade hans hustru till honom: »Håller du ännu fast vid din ostrafflighet? Tala fritt ut om Gud, och dö.» Man han svarade henne: »Du talar såsom en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi då icke också taga emot det onda?» Vid allt detta syndade Job icke med sina läppar.
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan. Därefter tog Job till orda och sade: Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut! Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?