United States or Ukraine ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och jag måste hem ett slag innan jag fortsatte med min välsignelsebringande verksamhet som korrespondent. När mitt bleka men vackra ansikte blygt stacks in genom dörrspringan till Karlsons hotellrum, satt Karlson med fötterna på bordet och en tjock cigarr i mungipan. "Nej, se, tjänare, är det du igen!" sade han. "Det var ett sabla rännande, men stig in i alla fall, och tag en havanna."
»Nu ångrar du att du bad mig komma», sade den unga. »Nej. Jag ångrar mig icke. Det var bäst att vi träffades ännu en gång.» »Det tycker jag också.» Samtalet stannade af. Denna sommarskymning öfver ett hotellrum verkade så underligt död och tung; den gaf intet af frihet och de båda kvinnorna trycktes af hvarandras närhet som af en olidlig börda.
Tomas tyckte sig redan känna den frestande kvava luften i det lilla undangömda hotellrum, till vilket han och Ellen så gott som varje afton brukade smyga sig bort, och i vilket den breda, vita sängen nästan upptog halva utrymmet. Klockan hade slagit tio då Tomas kom hem. Ellen vågade icke vara hemifrån längre; hennes mor skulle ha kunnat misstänka något.
Och han hade skjutit sig. Skulle han själv också en gång behöva skjuta sig? Han tyckte sig i denna stund förstå farbror Ekenström bättre än nånsin. Han hade skjutit sig, därför att han varit så här ensam. Han hade suttit på ett hotellrum i Köpenhamn precis som Stellan satt här. Mänskor hade promenerat förbi nere på gatan.
Den var flaggprydd, en sak som mycket smickrade mig. Undrar vem det var, som sladdrat om att jag skulle komma. Efter något besvär fick jag hyra platsen under sängen i ett hotellrum, och det ansågs vara tur, att jag fått någon plats alls. Hotellet var nämligen i likhet med alla andra hotell i staden, ganska fullt av folk.
I detta stela, otrefliga hotellrum bodde ingen förtrolighet. Vid middagstiden väntades William; modern hade berättat att hon telegraferat till honom. »Går du till tåget?» frågade hon den unga. »Ja, naturligtvis. Går du inte med?» »Nej. Jag är trött. Jag vill helst slippa.» Hon trodde ännu att om de blott finge träffas och tala med hvarandra skulle allt bli som förr.