United States or Tunisia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och ehuru att jag väl bort glädja mig åt förvandlingen, gladde jag mig icke. När han kommit i närheten av mitt bord, reste jag mig och gick emot honom. Jag frågade: Känner du mig? Nej. Han kände mig ej fast jag förändrats vida mindre än han. Jag nämnde mitt namn; han betraktade mig helt bekymrad och svarade: Jag vet, att jag känner dig ganska väl; men ditt namn säger mig ingenting.
Det föreföll otroligt att han kunde vara densamme. Så stark, så genomgripande tycktes honom förändringen, att han endast kunde likna den vid förvandlingen från larv till fjäril. Han var någonting alldeles nytt, utan förbindelser med det förgångna. Den värld, han nu levde och rörde sig i, också den var fullkomligt ny, fullständigt förvandlad.
Han hade i ett enda slag för alltid befäst sitt anseende i klassen som Kalles drabant. Han hade plötsligen framstått som en oomtvistligt oförvägen och modig natur. Förvandlingen hade väckt så mycket större uppmärksamhet som han bara för några veckor sedan gått i dansskola och ätit bakelser på kondis med flickor.
Den bön, som här omtalas, kanske somliga aldrig bedja. Och om sjelfva förvandlingen skall bli en troshandling å vår sida likasåväl som en allmaktshandling, å Guds framställer sig den frågan: Huru många hafva en så stark tro, att de kunna taga ett sådant trossteg? Att förunnas det stora företrädet att slippa att dö, slippa att genomgå den process, som är hela slägtet förelagd, är ingen småsak.
Det mest antagliga är sålunda, att de troendes barn få följa med sina föräldrar både uti första uppståndelsen och uti förvandlingen och att de ofrälstas barn få blifva qvar i paradiset eller på jorden. Det nya Jerusalem. Uppb. 20-21.
De hafva sällan tid att läsa bibeln eller att bedja. De äro afund- sjuka , sjuka i många hänseenden, och de veta, att de så äro. Huru skall Herren kunna taga upp dessa sjuklingar i ett ögonblick till himmelen? Omöjligt! I himmelen finns intet hospital. Förvandlingen har inflytande på deras kroppar, men ej på deras själar.
Hon såg upp och blev förfärad över den plötsliga förvandlingen av hans ansikte. Det var grönblekt, och munnen förvred sig som av spasmer. Utan ett ord reste han sig upp och stötte upp fönstret, där de sutto nattluften strömmade in med fuktig kyla. Han hade lutat huvudet i handen nu såg han upp. Där var nu intet annat att märka på honom än en stark blekhet.
Ett vederhäftigt och verklighetstroget intryck gör själfva skildringen af förvandlingen. På ett mycket trovärdigt sätt låter Hermant sina figurers fond af sund natur småningom söka sig väg till ytan. Det lefvande drama, som utspelar sig inför deras ögon, i