United States or Tuvalu ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det lockade mer och mer hon drogs mot solnedgången. Hon var trettioåtta år, då hon som erkänd författarinna återsåg hufvudstaden, och hon gaf intryck af en människa, som bränt sina illusioner, gjort upp sin räkning med lifvet.
Ja, för denna boks författarinna är människan för visso ingen eterisk varelse, hvars sköna själ frigjord sväfvar öfver blomsterfälten.
Dessa buro »torn-uren» med godt samvete och öppen blick, men så hade heller ingen af dem skrifvit ovett mot detta mode-monster. Mitt förnuft sade mig högt och tydligt, att man måste vara en stor författarinna och bo i hufvudstaden, för att sjelf med godt samvete kunna deltaga i de galenskaper man skarpast gisslat.
Svaret blef nej! Den drömlika oklarhet, som hvilat öfver hennes väsen, var i detta ögonblick som bortblåst, och hon tyckte sig se sin väg. Ja, sade hon. Jag har kämpat länge under många år mot min brinnande lust att skrifva Skrifva? han förstod icke. Ja. Att bli författarinna. Han svarade icke strax, men där flög en rodnad öfver hans kinder.
Hon berättade vidare om den vänskap med hvilken hon omfattats af »vår framstående författarinna fru Kate Zimmermann», som till och med erbjudit henne att under Stockholmsvistelsen taga fast uppehåll i sitt hem, något som hon naturligtvis med tacksamhet antagit. Om William nämde hon icke ett ord.
Likaså tror jag ej heller att den som är fallen för hushållsgöromål, blefve författarinna derföre, att man hindrade henne att utveckla de anlag hon fått af naturen". Augusta hade med lifvad blick åhört hvad Helena talat. Nu nedlutade hon sitt hufvud och sade: "Helene, du har narrat mina tankar att vara upproriska.
Denna författarinna, åt hvars stora skaldegåfva man äfven här önskade kunna skatta en gärd, var född Malmstedt , i Upsala år 1754, och genomlefde en period i svenska litteraturen, då vitterbeten var tronen lika nära som regenten själf och, fostrad af hans händer, uppgrodde med en friskhet och liflighet som under ingen annan tid, icke en gång under den litterärt revolutionära vid det andra decennium af detta sekel, röjts hos densamma.
Jag skrattade åt en författarinna, som är förtviflad öfver, att hon icke kan få förläggare till hvad hon skrifver, fast hon är så rik, att hon icke lefver upp sina inkomster. Om jag vore rik, skulle jag icke bry mig om att skrifva. Pytt! Ni drifves fram af en alldeles häpnadsväckande ärelystnad! Era ögon tindra ju formligen, när ni säger: mitt arbete !
Och sedan vet jag, hvad jag har att göra: arbeta, söka nya människor, bita samman tänderna, quand même! Då skall den förkastade bli en författarinna af rang, då är människan knäckt och endast konstnären lefver. Låt gå för hvilket det skall vara! Friskt mod! När du är fri och kan resa hvart du vill, lär du väl få bukt med smärtan.
Med hvad hon äfven i bundet språk publicerat är Fredrika Runeberg helt visst den mest betydande svenskspråkiga författarinna i Finland. Somrarna tillbragte Runeberg med sin familj från och med år 1838 på Kroksnäs, i skärgården strax söderom Borgå, en gammal herrgård i bondehand, hvars enkla, rödmålade mansbyggnad ännu står kvar som på Runebergs dagar.