United States or Mozambique ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och till det rum som var det allraheligaste gjorde han två keruber, i bildhuggeriarbete, och man överdrog dem med guld. Längden på kerubernas vingar tillsammans var tjugu alnar. Den enas ena vinge, fem alnar lång, rörde vid husets ena vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, rörde vid den andra kerubens vinge.
Sådant var vårt tal, då nöden gällde, Sådant skall det bli i lyckans stunder." Och vid Gud begick hvar brodereden, Att, som hittills de tillsammans hållit, Framgent ingen trygghet, ingen fara, Ingen lust och ingen nöd på jorden Skulle enas bli och ej den andras, Allt, såvidt dem lif och krafter skänktes. Så de svuro; men den gamle fadren Gömde eden glad uti sitt hjärta.
Hvarje föreställning, som i något afseende skulle aberrera från det rätta, förkastar hon i en sådan stund själfmant, instinktlikt, och de i sinnlig uppfattning båda potenserna af hennes väsende behärska i sin förening liksom med förökad kraft allt, hvad som till den enas eller andras område kan höra.
Planlöst arbete är oftast till ingen nytta, och det är därför på tiden, att alla uppbyggande krafter enas om de viktigaste principerna vid byggandet, enas om, hvad som är hvete och hvad som är ogräs för samhället först och främst inom undervisningsväsendet.
Han gaf rådet, Gud förlänte framgång. Nu vid samma Gud, o söner, svärjen, Att, som hittills I tillsammans hållit, Framgent ingen trygghet, ingen fara, Ingen lust och ingen nöd på jorden Skall den enas bli och ej den andras, Allt, såvidt er lif och krafter skänkas; Och den sorg, som mig min hårdhet kostat, Skall ej fruktlös gäcka mig i grafven."
Hvarföre synes mig den ena så ful och den andra så vacker, då den enas mening likväl är så lik den andras? Hvad säga de? Den ena säger: "du är fattig, det är min skyldighet att hjelpa dig. Jag ger med glädje hvad jag kan gifva dig, fast det är ringa. Jag skall arbeta för dig, för att förtjena åt dig mera.
Välan, jag vill fördubbla mina kval, Vill själfmant samla smärtans alla vapen Och trycka dem så flitigt i min barm, Att sår på sår må regna och åt mig Ett ögonblick ej gifvas för att känna Det enas plågor, förrn det andra drabbat. Så skall den dvala jagas bort, som lik Det lugn, som mellan åskans knallar råder, Ibland förbredes i min själ och ger Åt kvalets viggar blott en ökad fasa.
Högt i gråt vid denna fråga brast Nadeschda, Tårar kväfde hennes stämma, Men med händren, på de spädas skuldror sänkta, På den enas, på den andras, Sköt hon båda sakta fram mot kejsarinnan, Så besvarande dess fråga.
Här stöter man redan på en omöjlighet, hvilken dock som slutsats kan dragas ur en sådan åsikt, att nämligen tvenne personer då borde kunna med inbördes bistånd producera ett verkligt konststycke med den procedur, att den enas ägandeförmåga skulle ersätta bristen hos den andra; att den ena, det blotta snillet, skulle oupphörligt uppfinna, den andra, den blotta smaken, antaga eller förkasta, med ett ord ordna.
Och du skall icke till hustru taga en kvinna jämte hennes syster, så att du uppväcker fiendskap mellan dem, i det att du blottar den enas blygd och tillika den andras, medan den förra lever. Du skall icke komma vid en kvinna och blotta hennes blygd, när hon är oren under sin månadsrening. Med din nästas hustru skall du icke beblanda dig, så att du genom henne bliver oren.