tis

Uppdaterad: 23 maj 2025

Fast inga människor längre kunde upptäckas, förblev skogen därigenom ljus som en upplyst men tom sal. Det dröjde en stund. Sedan närmade sig en vägvisare med några väpnade män. De tittade sig oroligt om åt alla sidor, men när de begynte halka i blodet, togo de sig om huvudet och flydde. Vägvisaren korsade sig och stod kvar ensam. Gud, min drotten! stammade han. Vi äro i Tis skog.

Verner von Heidenstam - Folkungaträdet