förskinnen

Uppdaterad: 8 maj 2025

Ryggarna, som redan voro krokiga förut, böjdes ännu mer och förskinnen smällde. En sakta gråt var annars det enda, som hördes, och spadarna kastade jord och sand i den grav, som var ämnad åt vildmarkens vargar och rävar men ej åt hennes olyckliga dotter. Folke Filbyter gav sig god ro, och det gjorde han för att dubbelt kunna visa sin vilja och makt.

Verner von Heidenstam - Folkungaträdet