ögonens

Uppdaterad: 24 oktober 2025

Ante, som stått och sjungit med ögonen fortfarande riktade mot den sena kvällens sol, återfick småningom ögonens bruk. Och hvad han såg bragte honom på fötter. Det var storprosten, just han, som predikat så grannt i lappfjället, som stod där och hörde på honom. Som vettskrämd hoppade Ante ner från stenen och flydde till skogs.

Laura Fitinghoff - Barnen ifran Frostmofjaellet

Men kindernas rodnad hade flytt och ögonens glans likaså. Vacker var hon i alla fall, så tilldragande i all sin apati att hon nu, jämförd med de bilder jag bevarade i mitt minne, måhända föreföll mig mera sympatisk än någonsin förut.

Minna Canth - Noveller