United States or Turkey ? Vote for the TOP Country of the Week !
Denna asspiration torde dock vara orsaken till att -nsa förmildrat sig till -se' i östra Finland. Detta sednare har verkeligen aspiration. Lika godt torde väl vara att begagna äfven till aspirationstecken apostrof, men Warelius går icke in derpå, och orsaken att begagna skilda tecken är icke heller stor.
Jag är hvarken atheist eller Religions föraktare, men jag är ock ingen blind anhängare af andras meningar. Det heter uti 1 Thess: 5: 21: Pröfver allting, och behåller det godt är.
"Lars Andreas är mit namn mig till ära och ingen skam dett är mig, år 1770 d. 3/2 mån i dopet gifvit och i lifsens k inskrifvit. NB: i Carls ona." Vanhan virsikirjan kannesta. Poijat vanhan Juhanin Joutui eri toimihin: Yhdestä sukesi paakar', Lassista satulamaakar'. Kisälliksi päästyään Matka-into syttyi tään: Reppu selkään, taskuun passi! Patikoimaan läksi Lassi.
Kan jag väl besluta mig till att skrifva någonting om en viss sak, om vestra Ingermanlands, eller rättare sagdt: hela Ingermanlands rikedom på runosånger? Jag är verkligen rådlös, huru jag slutligen skall börja dermed, ty mig icke synes utan kännes det, att jag antingen borde skrifva riktigt grundligt om saken, eller ock tiga derom helt och hållet. Men nu kan jag hvarken det ena eller det andra. Nå i Ingermanland ja just i Ingermanland och förnämligast i dess vestra del lefver ännu den gamla finska runosången i all ymnighet.
Om denna kasus beder jag allerödmjukast Herr Doctorn gifva mig underrättelse. I Euréns grammatika saknar jag äfven nödig säkerhet om den optativus, der förekommer. Att han kallar subjunctivus för praeteritum konjunctivi enligt Becker, är tydligen falskt.
Hän oli niinkuin keskipiste kodissan', Kuin aurinko, jonk' ympärillä kaikki pyöri, Jon silmäin alla kaikki liikkui, toimi, hyöri Ja jolle kaikki teki tilin toimistaan; Voi piikoja, jos päivällist' ei tuonehet, Kun mummo huomautti: «Hon är redan ett!»
Ja hän hyräili siitä kuin itselleen seuraavan säkeen: Om nordens skönhet var hans sång, hur klar dess himmel är, hur dagen glömmer natten lång att gå till hvila där. Ja sitten tämä, jatkoi Elli, hänkin hyräillen: Hur skuggan där är djup och rik inunder björk och al, hur guldbestrålad hvarje vik och hvarje bölja sval.
Där är så ljust, så ljuvligt och så gott, Där allt är frid, och kärlek kärlek blott!
Han emotser sitt instundande öde uti hoppet, emedan bevisningens öfvertygelse är vaklande» enligt hvilken framställning begreppet om vårt förestående öde uti evigheten således icke äger någon annan grund än en vacklande förhoppning, och menniskan, i dödsstunden, ingen annan tröst än sina redlige handlingar, tvärtemot hvad christendomen i denna del lärer och församlingen, såsom oryggelig trosartikel, antagit.
Näin tänne, noin sinne asiaa harkittiin, niin ilmestyy yht'äkkiä opettajiston eteen ohutvartaloinen hoikka nuorukainen, jolla on ohut ruskea tukka, ohuet kasvot ja nenä sekä lauhkeat lampaan silmät. Syvästi kumarsi hän kokousta ja matalasti vapisevalla äänellä änkytti jotain semmoista kuin: "ar maht a kaa!"