United States or Saint Lucia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ibland voro de ringklockor till dörrar i ett stort hus, där det bodde sköna kvinnor, vilkas namn stodo skrivna plåtarna, ibland knapprader i isdrottningens klädning; isdrottningen visste ingen mer än herr Lundstedt vem det var, och han hade aldrig sett henne heller, men hon borde vara mycket stor, och elfenbenstangenterna voro hennes tänder; hade någon frågat huru de kunde vara det, de sutto i tre manualer, skulle herr Alrik svarat, att isdrottningen hade tre gommar, ty han kunde svara allting, och de svarta tangenterna voro gamla murkna tänder, som icke blivit utdragna, för isdrottningen var tusen år fylld, men ändå tämligen ung; det berodde alldeles hur man tog det, menade herr Alrik.

Troligtvis uthärda nu inga andra än forskare att genomläsa alla dessa begrafningsrim, ty det kostar verkligen , att följa till slutet de tråkiga, oerhördt utdragna och merendels räsonnerande alexandriner, hvarpå de äro författade.

Och långt inne i skogen, där vägens bukter sinade ut i ett grönt dunkel, lockade en fågel med späda, utdragna toner. Plötsligt släcktes det elektriska ljuset. Ett par gaslågor tändes.

Han tyckte sig höra häradshövdingens jämna, utdragna grymtande: Öh, öh, öh, öh grymtar en klok och glad och lugn människa, när hon ser tokars befängda krumsprång och smärtfyllda grimaser. Öh, öh, öh det var allt vad en klok människa kunde säga om en snusbrun liten narr. öh, öh, öh det var liktalet, ingenting annat kunde passa som liktal över Julius Krok.

Anledningen till hennes namn är väl först och främst den långa "näbben", som är bildad af de utdragna käkbenen, hvilka äro väpnade med hvassa tänder ända ut långt öfverkäken räcker. Men det är mycket möjligt, att namnet härleder sig äfven däraf, att fisken vill nosa och "näbba" allt den ser.

Ibland voro de ringklockor till dörrar i ett stort hus, där det bodde sköna kvinnor, vilkas namn stodo skrivna plåtarna, ibland knapprader i isdrottningens klädning; isdrottningen visste ingen mer än herr Lundstedt vem det var, och han hade aldrig sett henne heller, men hon borde vara mycket stor, och elfenbenstangenterna voro hennes tänder; hade någon frågat huru de kunde vara det, de sutto i tre manualer, skulle herr Alrik svarat, att isdrottningen hade tre gommar, ty han kunde svara allting, och de svarta tangenterna voro gamla murkna tänder, som icke blivit utdragna, för isdrottningen var tusen år fylld, men ändå tämligen ung; det berodde alldeles hur man tog det, menade herr Alrik.