United States or Syria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon hade framsagt den förestavade eden med tydlig och stark röst men besvarade nu frågorna lågmält och ängsligt. Herr Schüler satt i stark spänning. Emellertid ställde åklagaren blott ett par tämligen betydelselösa frågor till vittnet. Hon hade den ödesdigra dagens morgon mött sin mans styvmor och av henne fått veta, att svärfadern skulle resa till staden.
Omgiven av sina tre barn och en släkting, fröken Berger, framlevde hon nu den lyckligaste tiden av sitt liv i en liten våning vid Döbelnsgatan. Utom svärfadern, som var änkling, voro Webers och Arvidsons hennes närmaste och nära nog hennes enda umgänge; hon var en gammal ungdomsväninna till fru Weber.
Och så ska jag skänka efter Ja, om ni försäkrar mot konkurs, annars kan jag få krypa in för vårdslöshet. Husch! Jag äger inte en fin rock en gång. Så jag kan inte få gå bland fint folk och diskutera. Husch nej då, de skulle sätta näsduk för näsan Julius Krok fann det visserligen troligt, att svärfadern ej skulle bliva välsedd gäst.
Svärfadern var förlagsman, två eller tre gånger i månaden inspekterade han affären och gav råd, som voro befallningar. Broms bodde ensam i sin våning. Han använde salen till matrum och sovkammare, de andra rummen stodo tillbommade. På förmaksbordet stod i gyllende ram en dagerrotyp av fru Broms, född Roth.
Lektor Holmin undvek sin svärfar. Den ödesdigra dag, då Louise tvingat honom att godkänna fru Maries testamente, hade varit alltför svår för Aposteln. Han kände, att ett samtal med svärfadern måste sluta illa. Han föredrog att bida sin tid. Men han förblev ingalunda overksam. Tillsamman med byggmästar Larsson gjorde han en omvärdering av Blekängen. De båda herrarna funno, att staden skulle kunna betala fyrahundrafemtio
Skriket hade lockat ut svärfadern som kom linkande på två käppar, gnällande som en hund av förskräckelse. Ett par drängar kom och bar med Davids hjälp in den fallne. Han var ohyggligt tung, och kroppen saknade styrsel. De lade honom på en säng i kökskammaren och hustrun störtade till, kvidande och snyftande, med de röda, magra, blanka händerna ännu våta av diskvatten.
Ingen hjälpare fanns att anlita; var skulle han sökas på en mils avstånd i yrväder och vintermörker? När då kvinnan såg sin man bunden, svärfadern maktlös och döttrarna värnlösa mot övervåldet, brast hennes förtröstan och hon utropade: Var är nu den hjälpare, fader, som du åkallar? Var är nu den starke Gud, på vilken du tror?
Men han ansåg sig på något sätt böra förtjäna de femtusen, som svärfadern årligen gav fru Marie. Han skaffade sig en kontorsrock och ett tjockt pennskaft, han tänkte med en viss grym njutning på, att han så småningom skulle slita ut det där pennskaftet. Redan första dagen kände han gång efter annan en het, fuktig pust i nacken.
Ä han dö, säj om han ä dö? jämrade hon. Ett stycke ifrån stod svärfadern, med öppen mun och nedhängande underkäk och ett märkvärdigt triumferande fastän något förskräckt uttryck i ansiktet. Va dä inte dä ja har sagt dä skull gå så där, å håj åj jåj! pustade han. Hela familjen var i uppror. Man talade om läkare, och en av sönerna gick ut och spände för hästen.