United States or Nicaragua ? Vote for the TOP Country of the Week !
Der fans äfven »hermetik», och deraf slutade vi, att gästgifvaren var högerman, liksom Svend Opsal, som också svärmade för sådana väl konserverade köttbitar.
Vi tillbringade hela förmiddagen hos Svend Opsal, som stannade hemma, när de andre drogo ut, jag vet ej hvart, och nu granskade han vår karta, bekräftade att fjellsjön var en af Risas källor, något som vi trott, och att vi från den punkt, der vi tändt vårt nattliga bål, hade endast ungefär en mil till Espedalsvattnet.
Hyddan bestod af två rum och två sängar; i det inre hade kamraterna blifvit inhysta, och i det yttre, som naturligtvis hade en stor spis, träffade vi vår förre värd, gutten från Lidsätern, i samtal med fiskaren, vår gamle präktige, oförgätlige Svend Opsal.
Svend Opsal sof ej öfver sig, ty redan vid fyratiden ersattes den nu bortdragna röken från männens tobakspipor med oset af brända kaffebönor, och så snart kaffet var färdigt, blef det åter lif i de andre männen.
Han hade förra dagen på långt afstånd sett oss gå förbi, »men så muntra, att de ingenting ændsede»; nu sågo de båda karlarne helt lyckliga ut vid vår åsyn. Men Svend Opsal sade, att djerfvare qvinnor hade han aldrig sett och ej heller upplefvat, att några sådana varelser gifvit sig så högt upp mot norr utan manlig förare.
Kandidaten och Hertha försvunno genast i det inre rummet, hvars fönster de förmörkade medelst regnkappor, för att i en nattlig skymning drömma om en mjuk bädd på det hårda golfvet. Svend Opsal tillbjöd mig vänligt sin egen snygga säng i det yttre rummet, men mitt sinne var så upptaget af kökstankar, att jag ej kunde hvila, fast det nu var 24 timmar sedan vi begåfvo oss från Lidsätrarne.
Det hördes under en timmes tid som om tio man galopperat på ett tre alnars djupt lager af tomma ägg, och man skall ej tro att de spilde tiden med onödigt snack. »Du har främmande, Svend Opsal», sade den som vi sedan lärde känna som innehafvare af fiskerättigheten i Räfsjöarne och som husbonde i hyddan. »Fyra svenska jenter och en käring.
»Är väl för hungrig till att sofva», menade Svend och satte fram en stor träskål med kokt kall »fjeldörret». »Det dröjer ju en stund innan jag fått koka ny fisk», tillade han då han såg att jag ej anföll skålen.
Då Svend Opsal förmodade, att vi nu hade krafter nog till att emottaga ett varnande exempel, förtäljde han oss, att jag hoppas det var på 1600-talet två norska studenter kommit hit till Räfsjöarne för att fiska.
Följande morgon fann jag en butelj bränvin på Svend Opsals hylla, då jag der sökte efter tändstickor, ett ytterligare skäl till blygsel för mig, när jag såg att hvarken den kalla natten eller den blifvande bädden på golfvet ansågos vara anledningar nog för att »styrka sig»