United States or Bosnia and Herzegovina ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då mörknar för henne jorden, och mänskligheten blir för henne en böljande ocean utan själ, och hon faller till förledarens bröst och säger: Vi stå på en klippa i hafvet, öfvergif mig icke, jag är ensam, om jag icke äger dig! Fåvitska!
Och den trogna satt och grät på stället Än, när solen sjunkit bakom fjället Och den bleka, nattomhöljda stjärnan Uppgick öfver tärnan. Nästa morgon blef hon än där funnen, Men dess tårekälla var förrunnen, Och mot korset, som hon slöt med armen, Slog ej mera barmen. Mig ej lockar din skatt, Afrikas gyllne flod! Ej din pärla jag sökt, strålande ocean!
Löjligt med dimman, nu är alitihop dolt igen, och man ser bara Sveaborg som midt i en ocean. Gamla ärliga fästning med dina trefliga fängelser och murar. Skall bli fan så lustigt att andas din präktiga surkålsluft igen! Patronen betraktade med likgiltiga blickar hela det lifliga sceneriet omkring dem.
Hela tjärden såg ut som en ändlös ocean för resten, öarna midt emot voro alla insvepta i den hvita, tjocka misten, det böljade vid de nedre molnlagren, också himlen liknade ett haf, de täta ull-lika dunstflockarne rörde sig för morgonbrisen, bolmade, hopade sig och försvunno för att ge rum åt nya, flyktiga molnmassor.
En värld, omätligare än denna, yppades bortom de gamles ocean för det troende ögat, skuggor bodde under denna sol, det verkliga lifvets land hade ljus af Gud.