United States or Argentina ? Vote for the TOP Country of the Week !
Som han satt där försjunken i tankar, var det, som togo rökringarne form och gestalt, och ur rökmolnen trädde det fram bilden av en ung flicka. Ah han kände mycket väl igen henne. Det var den unga flickan, han sett i Levisons automobil, och som då uppväckt hans intresse i så hög grad. Han kände en obetvinglig lust att göra hennes bekantskap, att få återse henne. Men huru?
Lilli förbarmade sig öfver henne och borttog spindeln, men Agnes fick af obehaget ett gråtskof, som litet störde stämningen. Ett sådant litet fruntimmer! hviskade Bertha föraktligt. Bella såg förebrående på henne. Du vet ju, att många menniskor också män ha en obetvinglig afsky för spindlar. Det var dumt gjordt af dig. Bertha brummade litet, men bad Agnes i tysthet om ursäkt.
Bara en sluppe draget och värken. Det tar på krafterna, ser fabrikörn. Och så är en rädd, att barnen ska bli krokiga och vinda i förtid Alla dessa kvinnor, som kommit in från landsbygden för att föda barn åt Bromsens arbetare, plågades av en obetvinglig skräck för kroppsliga lyten. Ungarna blevo för jämmerligt ynkliga, tyckte de. Det var riktigt svårt att ta i dem.
Mer och mer växer upp inom honom en till sist obetvinglig önskan om att med ord, genom kunskapens makt få ge sig i strid mot detta onda.
»Där under äppelträdet väckte jag dig; där var det som din moder hade fött dig, där födde dig hon som gav dig livet. Hav mig såsom en signetring vid ditt hjärta, såsom en signetring på din arm. Ty kärleken är stark såsom döden, dess trängtan obetvinglig såsom dödsriket; dess glöd är såsom eldens glöd, en HERRENS låga är den.
Hennes intelligens, det estetiskt fina i hela hennes företeelse, hennes strålande skönhet, hennes stilfulla växt, hennes eleganta toaletter, hennes plastiska rörelser alt detta bedårade och förvirrade mig, fastän där i djupet af mitt hjärta dock fans en obetvinglig antipati, som gjorde att jag än anklagade, än dömde och ibland nästan vämjdes vid henne.
Köpeskillingen erlades kontant. Sedermera visade det sig, att skogen till största delen bestod av asp. Julius Krok kunde naturligtvis ha stämt säljaren, men han hyste en obetvinglig avsky för allt "bråk". Och dessutom gav honom den susande skogen en utomordentligt god idé. För att utnyttja aspvirket beslöt han anlägga en tändsticksfabrik.