United States or Indonesia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han passerade de långa Arbogagatorna, och kom efter en stund fram till gästgivargården. Finns inga! finns inga! var värdens svar Alberts begäran om rum. Men jag kommer från ångbåten och måste ha rum. Ja, om herrn kom ifrån solen, eller ifrån själva Blåkulla, blev här inte flera rum för det. Här är baron och baron och baron , som för sig och familjer redan tingat alla rummen.

Men den värsta trollaren var ändå klockaren Rånö. Min sommarpräst. När jag kommer ut om våren till sommarnöjet, är jag den första. Den lilla badorten är öde, luckor äro stängda, verandor täckta. Träden äro halvlövade, rabatterna ogrävda, och i hål och vrår ligger litet smutsig snö kvar. Men går jag ner till gästgivargården efter middagen och finner min sommarpräst.

Allt från den arla stund, hon upptäckte, att röda gumsen inte fanns i stallet och Daniel inte gästgivargården, hade dessa ungarna hängt efter henne som ettermyror efter en daggmask. De hade väl den ovanan eljest ock, men en knock med käppen där ryggraden slutar brukade vara tillfyllest. Icke i dag. Aningen om ett svart skälmstycke grydde i morans sinne. Hon ropade: Basse!

Vartåt befaller herrskapet att vi går? frågade främsta bäraren. Till gästgivargården. Jaså, herrskapet är inte hemma i staden? får jag nämna, fortfor karlen, att det blir angeläget för herrn att skynda sig att nattkvarter gästgivargården, ty här har kommit mycket resande. Jag följer med sakerna, inföll Sara, skynda före, Albert! Vi hittar nog till gästgivargården. Sergeanten gjorde .

Men den värsta trollaren var ändå klockaren Rånö. Min sommarpräst. När jag kommer ut om våren till sommarnöjet, är jag den första. Den lilla badorten är öde, luckor äro stängda, verandor täckta. Träden äro halvlövade, rabatterna ogrävda, och i hål och vrår ligger litet smutsig snö kvar. Men går jag ner till gästgivargården efter middagen och finner min sommarpräst.

Men en dag kom till gästgivargården i Sutre en västgötaknalle, slog sig ned under eken med lådan sin och begärde konjak. Har jag inte, svarade gästgivarn. Varföre , ? frågade knallen, som var en allvarlig ung man med svarta tattarögon och svart, stripigt hår. För det ska fan och inte jag betala syndapengar, svarade gästgivarn och utlade sina åsikter om tullen.

Den hederlige kaptenen vid styret såg sig om betänkligt. Jo ännu, sade han, kan en slup i land och tinga en karl vid gästgivargården däruppe, som rider till staden, om det nödvändigt skall vara. Men jag hoppas vi skall vara där lika hastigt som han.