United States or Republic of the Congo ? Vote for the TOP Country of the Week !


Holpainen rätade ut sig och sköt henne undan. mera ditåt, jag har trångt. Mari slog honom till svar. Holpainen reste sig upp att sitta och såg henne, utan att säga ett ord. Mari såg tillbaka; en mörk eld glödde i hennes ögon, håret hade fallit ned pannan och hennes ansigte var förändradt. Holpainen såg alltjemt henne. Den der förfärliga aningen bragte hans hår att resa sig.

Han påminde sig det svagt upplysta valvet, de i dess halvmörker som skuggor skymtande människorna, de med dämpade röster uppstämda psalmerna, det sorl av förvåning, som ledsagade främlingen, när han visade sig talarens rum, den himmelska vältalighet, som strömmade från hans läppar och kom sorlet att förstummas, tills häpnaden och aningen gåvo sig luft i den från mun till mun flygande viskningen: Atanasios!

Allt från den arla stund, hon upptäckte, att röda gumsen inte fanns i stallet och Daniel inte gästgivargården, hade dessa ungarna hängt efter henne som ettermyror efter en daggmask. De hade väl den ovanan eljest ock, men en knock med käppen där ryggraden slutar brukade vara tillfyllest. Icke i dag. Aningen om ett svart skälmstycke grydde i morans sinne. Hon ropade: Basse!

Sällskapet följde nu den barske gubben ned ur klockstapeln, den unga frun mera sorgsen än hon var, hon steg dit upp, och herr Flygerman utomordentligt förtretad öfver sitt misstag med båken och öfver den skam, han fått till tack för sitt besvär med kikaren. Denna hans förtrytelse stegrades än ytterligare af aningen om att han och ingen annan skulle lof att göra invikningen till fru Märs.

Han kände den sällsamma lockelsen i förintelsen, i den medvetna njutningsundergången. Aningen om en katastrof gjorde den endast dubbelt hemskt ljuvlig. Och katastrofen kom, långt tidigare än Stellan tänkt sig. Kvällen innan den utspelades, hade han varit nere hos Josef. Stellan ansåg sig, trots allt det, som förefallit mellan honom och Axel, vara skyldig att avlägga detta besök.

Den vetenskapliga åskådningen behärskar 1850-, 60-, 70- och 80-talet. Reaktionen mot den är ett känslans uppror mot förnuftsmässigheten. Det inre lifvet tränger sig fram, och drömmen och aningen värde; det yttre lifvet, människornas och naturens, får betydelse som sådant, och anspråken att förklara uppgifvas eller skjutas tillbaka.

Men aldrig skulle jag ett svar denna fråga, aldrig skulle hon vakna upp ur denna dvala, och med förtvivlan i hjärtat skulle jag en gång vända mig mot det nya liv, som väntade mig utan henne. sökte jag i aningen följa den väg, hennes tankar togo, medan hon längre och längre gled in i dödens våld.

Kan du minnas, att din son ägde något sådant? Var förvarar du detta täcke? I mitt hem. Gott. Vi skola se det. Vad du nu sagt vill skingra mitt sista tvivel, att jag i Klemens återfunnit min son, Filippos. Den första aningen härom uppstod hos min dotter, när hon såg honom och förvånades över hans likhet med en bild av min avlidna maka, deras gemensamma moder, Elpenike. Elpenike?

Kommen var han, den saknade, aningen såg hon besannad: Hög, med en krigares skick, fast bärande sårad den vänstra Armen i band, satt där vid sin makas sida kaptenen. Återseendets skakande fröjd var mildrad, och tystnad Rådde i salen, tystnaden lik i templet, orgeln Brusat till slut och stilla till bön hvart sinne sig samlar.

Hans åldriga stammar lutade över bäcken, samlade sig till viskande flockar, flätade sina kronor till dunkla valv, i vilkas skuggor man anade höga minnen. Och konsten hade kommit aningen till mötes.