United States or Angola ? Vote for the TOP Country of the Week !
Persson var fortfarande tämligen tvivlande, men hans tvivel började rubbas när Andrén då och då hälsade på greve den och konsul den, ofta flotta herrar i cylindrar och lackskor ty Andrén stod i herrekiperingsavdelningen och Perssons föreställningsvärld ställdes allt mer på huvudet. Men fullt övertygad blev han först när de på Strandvägen mötte kronprinsen.
»Du vill väl inte slå i mig att en minister tar av sig hatten för ett handelsbiträde.» »Du har nyss sett en göra det.» »Då var det för att du är i Nordiska Kompaniet.» Andrén sträckte på sig. »Kanske delvis», sade han självmedvetet. »Men inte uteslutande. Om jag hade varit anställd i en vanlig butik, där statsrådet var kund, så hade han lyft på hatten i alla fall.»
Andra dagen när de promenerade uppför Birgerjarlsgatan knuffade Andrén honom i sidan och sade: »Pass opp! Här kommer utrikesministern. Han är kund hos mig!» Persson höll andan och stirrade.
Om det hade varit en minister, så skulle du ha gjort halt och front och han skulle inte ha sett åt dej.» Andrén skrattade. »Så är det hemma i Barbacka, ja. Där är brackorna ohövliga bara för att dom tycker att dom ä något. Men här är det inte så. Här hälsar en schentleman på en annan schentleman, och bryr sig inte om vad han har till levebröd.»
En av hans bästa vänner och f. d. kamrater i affären, Pelle Andrén, hade emigrerat till Stockholm där han fått plats i något så oerhört fint som Nordiska Kompaniet, och Persson drömde ibland att denna upphöjelse skulle kunna vederfaras även honom. Och för att undersöka möjligheterna i den vägen, tog han sig en gång ledigt och reste till Stockholm.
Men när Pelle hälsade på mannen och denne artigt och förbindligt hälsade tillbaka brast förtrollningen: »Nä du, Pellskurk, du går och driver med mig!» sade han litet förtörnad. »Det där var ingen minister.» »Visst var det det! Varför skulle det inte vara det?» svarade Andrén förvånad. »Du hälsade ju på honom som på en manufakturhandlare med tio tusen kronors inkomst, och han hälsade tillbaka.
Nu skulle han genast störta till sin älskades bostad och förklara saken, och sedan skulle han skicka ett brev till chefen och ställa allt till rätta även där. Men när han drog på sig överrocken, kom hans specielle vän Andrén, som gått förut, springande tillbaka uppför trappan.
Jaså, Andrén tänkte få tillfälle att skryta med att han lurat Dalström att gå ut bakvägen! Knappast. »Jag är inte rädd för Johansson», sade han lugnt. »Men du vet hur vildsint han är, Dalström», sade Andrén. »Och han är dubbelt så stark som du.» Men Dalström log ännu en gång milt överseende och gick ned stora trappan. I porten stod mycket riktigt Johansson.
Dagens Ord
Andra Tittar