United States or Slovakia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Naturligtvis finge man sälja fisk och andra produkter åt så många arbetare och förvaltarn, ved också, det var ingen fråga om det; och så kom direktören ut, kanske med familj, och ville bo där på sommarnöje; och då kunde man naturligtvis sätta upp hyran åt professorn, och Carlsson kunde kanske få hyra ut sin stuga åt någon och det skulle bli så bra alltsammans.
Varför klådde de honom inte? frågade en herre, som bodde på sommarnöje och i vars öllår Kalle gjorde inbrott, när han var törstig i halsen. Det var därför att han var en kronans karl, och kronan var någonting oförklarligt heligt.
När de därför märkte att den unga målaren, som bodde på sommarnöje, började slå krokar för Mari, så logo de i sina sinnen och tänkte att nu går hon all världenes snöda väg, och därmed vore deras Albin fri från frestelsen, för hur han var, men stolt kunde han sägas, och ta till hustru en som andra kunde peka ut, det gjorde han inte.
Vyen sträckte sig derifrån ut öfver Bellvy, Cedersdalsbergen och Lilljansskogen. Endast få, spridda hus syntes på långt håll, tobakslador och trädgårdar deremot i oändlighet. Man skulle sålunda bo på sommarnöje hela året om, och det hade barnen ingenting emot.
Varför klådde de honom inte? frågade en herre, som bodde på sommarnöje och i vars öllår Kalle gjorde inbrott, när han var törstig i halsen. Det var därför att han var en kronans karl, och kronan var någonting oförklarligt heligt.
Soplåren och råttorna stå der igen, men vicevärdens Kalle begagnar icke mer sin auktoritet, när Johan vill gräfva upp stenläggningen; ty Johan »har talat med kronprinsen,» och herrskapet har »bott på sommarnöje». Gossen har sett öfverklassens herrlighet i fjerran. Han längtar dit som till ett hemland, men moderns slafblod uppreser sig deremot.
Naturligtvis finge man sälja fisk och andra produkter åt så många arbetare och förvaltarn, ved också, det var ingen fråga om det; och så kom direktören ut, kanske med familj, och ville bo där på sommarnöje; och då kunde man naturligtvis sätta upp hyran åt professorn, och Carlsson kunde kanske få hyra ut sin stuga åt någon och det skulle bli så bra alltsammans.
Så se nu en gång byvägarne ut i den trakten. »Man har ej råd att bygga bättre», säga hemmansegarne. Men här inne i den stora »rusthållarstugan», för närvarande uthyrd till »sommarnöje», småprata några glada ungdomar. Man talar om gamla Weitikka.
Det gälde en utflygt till en af holmarne österut i skärgården, der en af hufvudstadens köpmän hade ett litet sommarnöje, nu öfvergifvet och öde. Der kunde man lätt komma in, skaffa sig något möbler och husgeråd samt måhända, om lyckan gynnade, några kläder. I alla fall finge man alltid något, och en af vännerna hade en ovanlig talang att sälja och få väl betaldt.
När de därför märkte att den unga målaren, som bodde på sommarnöje, började slå krokar för Mari, så logo de i sina sinnen och tänkte att nu går hon all världenes snöda väg, och därmed vore deras Albin fri från frestelsen, för hur han var, men stolt kunde han sägas, och ta till hustru en som andra kunde peka ut, det gjorde han inte.