United States or Turks and Caicos Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det är mer än om en konung hade aflagt sin konungamantel och klädt sig i en tiggares slitna dräkt. Det är en förnedring, som ej skulle kunna förklaras, om icke skriften sagt: Han vardt fattig för vår skull, på det att vi genom hans fattigdom skulle varda rika. Han var Gud jämlik, men antog en tjänares skepelse, en tjänares plats och en tjänares dräkt.
Misstaget härrör däraf, att man föreställt sig såsom skildt opererande de båda potenser i människonaturen, hvilka blott i sinnlig uppfattning synas skilda och hvilkas obegripliga förening tvärtom i sin verksamhet ensam är mäktig att framtrolla i synlig skepelse föremål, som hos hvarje annan människa påkalla samma harmoniska förening af dess naturs alla enskildheter för att kunna af henne till sitt väsende senteras, det vill säga, ensam är mäktig att dana konstverk.
Din egen vilja är din djävul. Det var den egna viljan, som åstadkom våra första föräldrars fall och gjorde vårt släkte till ett syndigt, fördärvat släkte. Du har ingen värre fiende än dig själv. Lär dig då lyda, lär dig offra din vilja under en annans. Då Gud den Allsmäktige tog en tjänares skepelse, kan du då icke underkasta dig att tjäna en människa och vara en människas träl?
Gud i sin vishet hade förutsett detta, innan världen skapades, och i sin barmhärtighet utsett en människosläktets förlossare. Detta Guds råd var för djävulen okänt. Kristus nedsteg till jorden i en tjänares skepelse, underkastade sig döden för att med ett blodoffer försona Gud, underkastade sig djävulen för att med sin rättfärdiga och syndfria själ lösköpa de syndiga människorna.
Småningom stego dock de bleklagda stänglarna uppåt, de trängde sig fram med list emellan många af de finaste af trädets grenar och tvungo dem att vridas ur sin rigtning, sammansnärjde och hoptrasslade andra, och mitt träd och min ranka stodo hoptofvade till en underlig skepelse, der väl trädet egentligen syntes stödja rankan, men mången påstod också, att det var rankan som beherrskade trädet.
Väl, här är Jag Jag Själv, icke min bild! Du mejslade aningsfullt dina gudar till likhet med människan. Jag har gjort mer: Jag, den Evige, har nedstigit till jorden i en människas skepelse. Vad du anat och önskat är ju uppfyllt. Kom till mitt bröst! Jag är sann Gud och sann människa. Jag är Världens Skapare, den Urgamle, Outgrundlige, och se Jag är även din broder, din älskade broder.
Snart nog låg Silverbuckla, iklädd en sjömans skepelse, och sov i plikten, och då fick Olson sin sista order. »Gå nu i land, Olson, och tag kläderna med sig. Lämna dem på baron Silverbucklas rum på hotellet. I morgon kväll möter han mig här.» »Aj, aj, kommendörkapten», svarade Olson, varefter han tog kläderna och försvann ur historien.