United States or Caribbean Netherlands ? Vote for the TOP Country of the Week !


I mitt föredrag har jag efter bästa förmåga sökt att besvara denna fråga. Huruvida svaret är tillfredsställande eller ej, och särskildt om den här återgifna tidningsuppsatsen är egnad att i någon väsentlig grad gendrifva de slutsatser, hvartill jag kommit, måste nu öfverlemnas till den tänkande läsarens afgörande. Kända antalet emigranter är följande: Åren Emigranter

Ser du, mitt barn, det fins två slag af dåliga böcker: de, som ett rått och anstötligt sätt skildra lifvets skuggsidor och de, som med en täckmantel af behag och poesi förvilla läsarens omdöme och låta honom insupa föreställningar, hvilka rent af undergräfva hans rättskänsla.

Denna skildring var gjord med en styrka, som kunde komma håren att resa sig läsarens huvud och förflytta honom bland de skildrades antal. Författaren uppehöll sig länge vid föreställningen om förintelsen.

Men hvarje sång stegrar oupphörligt det skakande intrycket. Den måttfullaste af hans psalmer är den sjelfständiga bearbetningen efter Rist. Den framhåller betydelsen af en tid, som har ingen gräns, och en pina, som aldrig upphör. Läsarens tanke svindlar liksom skaldens. Men intrycket väldigt det än är uppväcker ingen egentlig fasa.

Det är dock endast i några droppar vi här kunna återgifva detta störtregn af prat, öfvertygade om att skuren, i sin helhet lössläppt, skulle dränka läsarens tålamod i en syndaflod. Herr Flygerman var den, som först drabbades: "Aj, aj, hur tunt klädd kusin far ut i kölden", sade hon, "Gud bevare någon från att förkyla sig för min skull.

Den måste naturligtvis tecknas , att dess uppdagande blir en invecklad och pröfvande angelägenhet. Men förstår författaren sin sak, är det kring uppdagandet läsarens intresse samlar sig. Uppdagandet detektionen, som de engelska auktorerna säga är en fråga om orsak och verkan, eller som detektiverna själfva i sina filosofiska ögonblick förklara: en fråga om kausalsammanhanget.

Den benägne läsarens intresse hänför sig emellertid icke till dessa egenskaper, af hvilka i all synnerhet den förra ju representerar detektivismens egentliga nerv, utan till något helt annat: bofvens enorma skurkaktighet och intrigens röfvarromantiska trasslighet.

Dock, under denna leende yta jag kan tänka mig läsarens öfverraskning gapar en afgrund! Mr Francis har ett hjärta lika grymt och en själ lika svart som förfaderns. Kort sagdt: lord Francis Vail har inkarnerat sig i Mr Francis Vail. Mr Francis tar fasta de gamla olycksbådande profetiorna och omsätter dem i en lång serie af anslag mot sin frände lordens lif.

Hur? Som jag har det, men som du inte kan ! Som jag? Se der läsarens formel. Sjelfrättfärdighet. En dag sade Johan att alla menskor voro Guds barn. Omöjligt! vore det ju ingen konst bli salig! Det skulle vara en konst, som endast de kunde! Skulle alla bli saliga? Ja visst, Gud var kärleken och ville ingens förderf. Om alla blefve saliga, hvad gagnade att plåga sig?

Detta lofvande uppslag som berördes också i Romaine Mirmault utvecklas visserligen i romanen, men det får inte någon dess vidare fyllig och åskådlig affattning, och den benägne läsarens intresse aftar efter hand för att sist bli ganska minimalt. Något liknande gäller också teckningen af representanterna för den engelska typ, som redan förverkligat Jacques Prieurs ideal. Det hela löper ut i rakt ingenting. La petite femme är en underhållande historia, som vore roligare än den