United States or Saint Lucia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Märren ryckte till, satte ena benet framför det andra, upprepade proceduren och droskan började rulla. Ett rapp till och märren föll in i sin jämna lunk. Erlandsson hojtade och körde, dubblerade ett hörn med ett par millimeters luft emellan droskan och en lyktstolpe och befann sig åter på Storgatan.
Rundqvist och Norman kravlade sig emellertid i land, skreko och hojtade åt kamraterna att komma efter, men Floden svarade endast med att vifta med handen till adjö och pekade söderut i fjärden, där prästgården låg.
Sitt i båt, för Jessu namn, människa! skrek hon. Carlsson satte sig igen, men var vit i ansiktet. Men han satt inte länge, förrän han rusade opp med lyftat rockskört, utom sig. Nå, Gud sig förbarme, läcker inte den rackarn, hojtade han och slog med rockskörtet. Vem läcker? frågades i flock. Tunnan, vet ja'!
Ungdomar med skridskor i händerna gingo ned åt hamnen, iswostschikar med små ryska slädar och finska hästar åkte af och an längs esplanadgatorna, slängde i hörnen, läto det gå i full karrier, svuro hojtade och slogo de arma djuren, som sprungo omkull gatpojkar och allt hvad som kom dem i vägen.
»Ja visst!» »Very good!» Resten av samtalet fördes i lägre ton och vännerna ansträngde förgäves sina öron. När måltiden var slut gick Stella upp för att göra sig i ordning till avresan, och Carlcrantz steg in i kaféet dit vännerna dragit sig, och blev glatt mottagen. »Hå fasen, Carlcrantz», hojtade grosshandlar Pålsson, »inte visste jag att du var gift.»
Rundqvist och Norman kravlade sig emellertid i land, skreko och hojtade åt kamraterna att komma efter, men Floden svarade endast med att vifta med handen till adjö och pekade söderut i fjärden, där prästgården låg.
Nu stod det folksamlingar vid knuten; man skrattade och hojtade och skrev roliga kommentarier på annonsen. En morgon gick käppens ägare sin promenad utmed ån! Han såg ängsmarken invid vägen uppbökad; grästorvor voro uppsparkade som man får se där boskap går på bete, men där gick icke boskap och tydliga spår av klackjärn syntes på den fuktiga jorden.
Sitt i båt, för Jessu namn, människa! skrek hon. Carlsson satte sig igen, men var vit i ansiktet. Men han satt inte länge, förrän han rusade opp med lyftat rockskört, utom sig. Nå, Gud sig förbarme, läcker inte den rackarn, hojtade han och slog med rockskörtet. Vem läcker? frågades i flock. Tunnan, vet ja'!