United States or Norway ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han räckte sig fram och tog det heliga svärdet Gråne från altaret och fäste det vid bältet. Men jag är ju bara en vild Folkunge. Herr Svantepolk lär mig den nya seden! Vi måste vänta och tiga, tiga som riddersmän. En tjuv eller dråpare kan framlägga sin bötepenning, Valdemar kan göra penitens, men en försyndelse mot ridderligheten, det är det enda brott, som aldrig blir tillgivet.

Jarlen kom med glättig och het färg pannan och bar framför sig båda händerna ett långt isgrått svärd. Hören mig! ropade han till de församlade. Från Holmgers grav i Sko har jag låtit hämta det heliga svärdet Gråne. Det är en sägen, att om någon, som inte har rent samvete, för det svärdet, skall det falna ned till vit aska, eller också skall han själv .

Han steg just in i det lilla kapell, som gränsade till sovstugan och där han förvarade det heliga svärdet Gråne. Det låg altaret, och när småsvennerna ibland stulo sig till att trycka örat mot stålet, trodde de sig höra ett brus av väntande bragders vapendån.

min frändes hjälm vågar jag inte fästa en enkel kärleksrelik som den, herr Svantepolk i sin ungdom fick av sitt hjärtas fru, men jag överlämnar det heliga svärdet Gråne. Bär det i trohet och med ofläckat samvete, att det aldrig falnar till aska. Hon kan inte med mörkhyade män, tänkte han höviskt framåtlutad. Hon hatade mig från första stunden vi träffades.

Kommen hit ner till sommaren till Skillinge ska vi göra en målareutställning i Skillinge, den store skolesalen är utmärkt; när den gamle skoleläraren blef död klädde vi väggarne med grane och hadde basar där och kulörta lyktor och transpirang och kaffe med föredrag om hedningarna som var alla belåtna.

Där väntade dem okända händelser och vida trakter att vinna. De redo alla tre i bredd och talade om byte och jordisk lycka. Bjälboarvet Det heliga svärdet Gråne låg ännu Holmgers grav i Sko, och ljus och skymning brottades över landet. Det var dymmelonsdag och kyrkklockorna hängde stumma med bunden kläpp.

De onda andarna i Månegarm ha ingen makt över det heliga svärdet Gråne. Sofia reste sig och omfamnade Valdemar lidelsefullt och tryckte honom till sin jättebarm. Nej, nej, upprepade hon och återvände till sin förra tankegång. Hur vore det möjligt att nu samla de flyende? Men jag har inte kraft längre att följa dig, Valdemar. Jag har lidit för mycket. Aldrig ro, aldrig vila. Låt mig stå kvar här.