United States or Norway ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hur skulle han kunna visa sig mera för sin fosterbror? Han var honom inte värdig längre. Hur skulle han bära sig åt för att försona vad han brutit? Fanns det över huvud någon möjlighet att försona ett sådant brott? Han hade svikit sin fosterbroder. Han hade tjutit. Han hade svikit sin ed, eden, han högtidligt svurit, då de blandat blod. Han hade svikit han var ärelös Plötsligen blev det tyst.
Där var Kalle Möller, hans fosterbror, som han blandat blod med Och där var Rose, som lockat honom att köpa frimärken Och där var rabulisterna, som sökt smita från honom den första maj Alltid detsamma, alltid hade han stått där besviken, ensam, lurad, övergiven... Han hade bara haft en enda riktig vän, en som förstått honom, genast och på det rätta sättet. Och det var farbror Ekenström.
Aldrig fri och enkel naturlighet. Aldrig detta: det beror af mig att räcka ut min hand eller låta bli. Med ett ord det ligger tvång i min ensamhet, och tvång hatar jag. En son en fosterbror en vän en hvad som helst, men en man att dela intressen och sträfvan med! En kvinna är ingenting af sig själf eller för sig själf. Och jag är endast en kvinna!
Då Stellan kommit ut i den långa, öde korridoren, gick han fram till ett av de stora fönsterna. Han stirrade ned på gatan utan att se någonting. Det kom en slöja över hans ögon. Tårarna sipprade fram. Med händerna för ansiktet grät han, över sin fosterbror, över brutna löften, över blod man blandat med mänskor, som svikit, med mänskor, som haft andra hedersbegrepp
Han vädjade till sin fosterbror, som svarade med en nick. Men när de kommit in på bönsalen, var det inte längre något tvivel om, hur dagen skulle sluta. Rektorn höll sig hela tiden nedanför katedern. Han såg förfärligt ond ut. Och då adjunkten Lundquist slutat bönen, steg rektorn sakta uppför katedertrappan och började tala.