United States or Greenland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Gästgifvarmor vill värma upp köttkakorna i hett vatten, rädda dem, eljes äro de förlorade!» Ut störtade hon och efter henne Hertha; några ögonblick af tyst, hemsk väntan, och så klingade åter Ellens barnvisa genom köksdepartementet, för oss tre ett tecken på, att Hertha öfvertagit köttkaksafdelningen.
Min tennbägare tjente som tekopp och Ellens nickelbägare, som blott behöfde en lindrig påtryckning för att blifva otät, uppböjdes till tesil. Hon hade äfven ett bra stycke socker i renseln, men allmänna meningen försmådde slik förfining.
Och åter igen kom hon med ungen i största hugg och rapporterade, att »menniskan» kräfde tillsyn, ty nu ville hon vispa upp alla de tio ägg, som vi skulle ha »förlorade.» Hertha sade hastigt något, som ej hördes ut i köket, satte af i Ellens spår och kom tillbaka med en blandning af hälft äggröra och hälft förlorade ägg, i vacker förening på ett fat.
De gingo båda i samma stillsamma söndagstakt, och båda hade psalmböcker i händerna. Tomas kände genast igen den gamla frun: det var Ellens mor. Han hade sett dem tillsammans i Humlegården någon söndagseftermiddag i maj. Gossen var alltså hennes bror, han som så gärna ville bli läkare... Och det var här de bodde. Tomas hade stannat utanför porten.
Ändtligen mötte vi Ellen, och stående midt i en grupp gula ranunkler och röda geranier, slickade, sögo och beto vi, hvar efter sin lust, i den arme snöbollen, hvars sista lemningar nedpackades i Ellens nickelbägare för att dermed förfriska vår bleke kandidat. Längre ned hade vi mer än nog af friskt porlande vatten i fjellbäckarne.
Om jag bara kunde tro dig, återtog Ellen. Jag vill så gärna, men jag kan inte. Du bryr dig visst inte mycket om mig! Tomas var orolig. Hans mor stod kanske redan och väntade på honom. Men Ellens stora rödbruna ögon sågo in i hans med ett sådant uttryck av förtvivlan, att han icke fick mod att säga något avgörande. Han endast smekte hennes panna, liksom för att svalka den.
Denna hög jemte Ellens paraply, utkastad i två delar, samt några bitar stanniolpapper skola kanske i en aflägsen framtid för en fornforskare vittna om en högt uppdrifven kultur hos ett då spårlöst försvunnet fjellfolk.