United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han tackade henne aldrig, han ville helst slippa tala derom. Han skröt likafullt alltjemt om sin duglighet och raskhet, sin händighet. Han nästan ansåg det som sin merit, att han tålde henne i sitt hus, och försökte alla medel att låta henne känna sin öfverlägsenhet. Det att han lefde på hennes arbete ansåg han som en oförtjent ära för henne, en ära, som han likväl aldrig tålde höra nämnas.
Det var nu hennes lycka att tjena, att finnas till. Hon trodde på Gud och på dödens löften. Paradisets dörr vinkade som en skön, oförtjent lön! Huru skönt att hvila efter arbetet, huru skönt att dö, sedan man funnit lifvet så tungt och mödosamt. »Äiti» läste och läste, det var söndagsfrid. De unga voro ute. Barnen likaså. Plötsligt hördes ett buller på trappan.
Modern anade ingenting om det förr än hon en dag såg notisen i tidningen. Hon blef glad, men under glädjen skorrade en annan stämning igenom, något af den bitterhet man känner vid en oförtjent åsidosättelse. Hans inbundenhet sårade henne nästan som en förolämpning. Hvad hade varit naturligare än att han berättat detta för henne, sin mor.