United States or Haiti ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var som om en levande ridå dragits åt sidan Och mitt på den nu tomma scenen stod löjtnant Gunnar Petréus, i parad, med plym i képin och vakthavande officerens silverbricka med riksvapnet i ett blått, vattrat sidenband kring den vita attilakragen. Vad står på här? frågade han en av artilleristerna, som gjorde honnör och svarade något.
Han hade det förgyllda skärpet om livet och képin med den långa svarta plymen låg ute på handskbordet i tamburen. Det kom en massa farbröder också. Somliga hade parad liksom hans far. Andra voro bara i svart med höga, svarta hattar. Dem brydde sig Stellan inte om. Och så kom en stor, besynnerlig vagn med silverfransar och hästar med svarta kläden och silver på.
Vaktposten stod ensam borta vid kaserngrindarna i parad och med plym i képin... I kasernen hängde artillerister i skjortärmarna med halva kroppen utom fönsterna och visslade till en piga, som kom från torget, också hon med en korg på armen. Så fick han en idé. Folkskolan! Kanske de funnos där! Han störtade dit och träffade på vägen några brackor. Demstrationen? flämtade han, demstrationen, var
Men det var sin far, han beundrat: attilan, képin i vänstra handen, lacklädersskorna med silversporrar och de vita glacéhandskarna. Han satt länge vid faderns skrivbord eller över albumet och stirrade på fotografierna, till dess de blevo en dimma för hans ögon och hans tankar flöto bort i en formlös undran: hur skulle det kännas att ha en mor? Skulle hon ha kysst honom som farmor brukat göra?
Den vackra uniformen, den vidunderligt sköna képin med den svarta plymen, lacklädersstövlarna med de försilvrade sporrarna allt hade han lämnat bakom sig för evigt, utan saknad, utan sorg, utan smärta. Han såg sig själv i spegeln på det uppstrukna håret, som ännu strävade emot den nya sinnesförfattningen. Och han sade till sig själv: Jo, du ä förändrad. Men frågan var: vad skulle hans far säga?