United States or Iceland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Astrid börjar så småningom besvära Karl-Olof. Man pikar honom för henne och man drar sig inte för att insinuera att de rent av skulle vara förlovade. Karl-Olof börjar uppträda kyligt mot Astrid. Han gömmer sig då hon kommer och han undviker att dansa med henne på Societen.
Emanuel lägger märke till allt detta, och vid en frukost säger han i en ton som illa döljer mycken list och ondska: Jag tycker att du är så elak mot Astrid. Hon är en riktigt snäll flicka. Karl-Olof svarar inte. I det längsta vill han behärska sig. Emanuel går vidare: Jag tycker hon är dum som bryr sig om dig för resten spelade hon tennis med Tage i går. Då är det färdigt. Karl-Olof rusar upp.
Där inne går dansen vidare, par om par, i glidande rytm och våg. Där trippa de små flickorna i sina svarta skor och vita strumpor och där dansar Karl-Olof med den stackars föraktade, förskjutna Astrid. Över deras ansikten ligger det djupa högtidliga allvar som stunden kräver. Men i en dörr står Emanuel och flinar.
Ut med dej! Kan jag inte få vara i fred för dej här jag rört dej, vad?! Då drar sig Astrid diskret tillbaka och med högst allvarlig uppsyn går hon sakta ned mot hamnen. Det blir kväll och det är dans på Sossi. Utanför skymmer sommarkvällen och fjärden ligger blek och stilla. Där inne i det stora stenhuset dansar ungdomen i takt med musiken från det ostämda pianot.
Varför ska den där Astrid ha en hel påse konfekt, när jag bara får en sån liten, liten bit? Livet är fullt av underbara frågor. Man reder sig bäst genom att icke försöka besvara de värsta. Och därför ropade jag tillbaka: En flicka, som är så liten som du skall sova så här dags på natten. Tyst nu. Och så blev det tyst.
Emanuel står i en dörr och flinar. Astrid är 10 år. Hon har ljust hår, blå ögon och en näsa som är mera pikant än vacker. Hon vill gärna dansa med Karl-Olof och hon möter honom på vägarna så att det ser alldeles tillfälligt ut. Och så skriver hon brev, små lustiga brev som Emanuel hittar och läser upp högt för hela familjen och för alla andra som vilja höra på.
Han lutade sig mot dörrposten och sade med långsam och litet högtidlig röst: Om en pojke går med en flicka på en teater eller en biograf och han har en konfektpåse, ska han då ge henne hela konfektpåsen eller ska han bara bjuda henne ur den? Astrid säger, att han inte är korrekt, om han inte ger henne hela påsen. Jag log och tänkte: Nu äro vi där. Sjutton år och det börjar, gentlemannens plikter.
Ja, sade Emanuel och såg rätt ut i luften, hon säger, att jag bör ge henne hela påsen och att en gång kommer jag att ropa på konfektpojken, köpa en påse till och sen smita ut i kaféet och lämna henne ensam med konfekten hela mellanakten. Det blev tyst, och så sade jag: Naturligtvis har din mor rätt. Hon har alltid rätt, ty hon är kvinna liksom Astrid.