storsnuten

Uppdaterad: 2 maj 2025

Fångad av dess bredd och raka sträckning vankade hon av och an, som en höna i en kolcirkel, ur stånd att stiga över den svarta gränsen. Först när kärrans vissling åter skar genom tystnaden, vaknade hon, stannade, sträckte på sig. Jag gör väl som jag vill, sade hon. Ska jag låta pojkarna regera? Ska jag lämna stackarn utan mat? För att pojken säger att jag är velig och blödig. Den storsnuten.

Hjalmar Bergman - Mor i Sutre